Ther medh som mången man meer söker tijdhfördrijff/
Än som han achtar på hwad kan sitt Lijff.
Hwem fuchtigh är til Kropps/ thet bättre kan fördragha/
När som thet skeer medh mått/ och på een nychter Maga.
Hwem torr och hitzig är/ och aff Naturen swagh/
Han medh thet Rökiewärck skal hafwa meer fördragh.
En Båtzman som alltijdh i fuchtigh Lufft most wara/
Ther aff fast större lust och nytta mon förfara;
Hans Näsa skorsten är/ han Pijpan haar för köök/
Ett bladh ther är hans steek/ och dricken damb och röök.
Hwar medh han hungren sin och torsten mon försachta
Ey Spijs medh kostligh Sous, och Wijn stort efftertrachta:
Hans Doos är skafferij: ther medh han är förnögd/
OM hann ey anant haar: och gör lijkwäl sigh frögd.
Säll är then som kan så i nödfall sigh at twinga/
At han sin appetit kan stilla medh så ringa.
Ett ringa ting rätt brwkt/ kan skaffa meera gott
Än then som kräsligt är och taghes öfwer mått.
Efter som man i thenne tridie Boken hafwer förmält om åtskillige Drickers Krafft/ tyckes thet icke heller illa tiena/ at man ock under thenne Titelen någhot talar om Tabak: Effter thet nw hoos mångom så gemeent är wordet; och man thess brwk på wåre Språk kallar drick/ oanseedt man ther uthur ingen Fuchtigheet/ uthan sielfwe Röken hafwer til at swgha.
Thetta Gräset som Tabak bereedes aff/ blifwer lijka som många andra Grääs/ kallat effter then som thet först upfunnit många andra Grääs/ kallat effter then som thet först upfunnit och thess Dygder bäst remarquerat hafwer. Och heter thet Nicotinia, effter Herren Johan Nicot, hwilken war ifrån Franckrijke Legations-wijs skickat til Portugall; hwar han ock then Tijdhen han ther