Ty wil tu wara frisk/ see til i thetta fall/
Ehwad tu göra må och hwad tu låta skall.
Tu hielp Naturen tijn/ i thet han sielff mon feela/
Förtagh tin kättia och när han för rumt wil speela/
Aff öfwerflödigt Blodh är kroppen ey i lagh/
Tu honom hielpa kan/ med Kåpp och Åderslagh.
Om slemma wätskor sigh i Lijfwet och förmeer/
Naturen hielp ther från/ och ställ tigh til purgera,
I thet Naturen ey/ sigh sielfwan hielpa kan/
Så haar doch Konsten rådh och hielp at bringa an.
Sådana onyttige Excrementer, om hwilka i föregående Capilet bleff förmält/ kunna icke allenast skada wår Leikamen/ uthan ock sielfwe Blodet, när thet antingen ey hafwer sin rätta Proportion, och bekommer een fremmande qualitet aff the andre Wätskors öfwerflödane/ (whilket Vitium aff Græcis blifwer Κακοχυμία kallat.) Eller ock/ när thet är reent nogh/ och hafwer sin rätta Proportion; men thet peccerar allenast i quantiteten, at thet är förmyckit; hwilket Vitium blifwer πληθώρα på Latin plenitudo nämdt: När Blodhet så mycket tiltagher/ at thet til befruchtandes är/ at Ådrerne brista/ eller ens Kraffter blifwa så underkufwade/ at the Blodhet ey regera kunna; hwar utaff distingveras πληθώρα in plenitudinem af vasa & plenitudinem ad vires.
Κακοχυμία eller the oreenlighe och öfwerflödighe Wätskor drijfwas uth/ antingen Natursens Starckheet/ föruthan någhot medicament; hwilken evacuation kalla naturalis eller ock critica, när Naturen uthi häfftige Siukdomar sigh sielff hielper ifrån thet honom
