Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/230

Den här sidan har korrekturlästs


Om Fruchtan eller Förskräckelse.
CAP. II.

Affecter andra mäst/ the fruchtan medh sigh bringa.
Then som ens kropp mon meer än någon annan twinga:
  Och skeer then i gemeen för någhot skadlight fall/
  Som ey förhanden är och näpligh komma skall:
The andra hålla up/ och til en tijdh man wara;
See här/ man stadigt sigh fast ängstar för stoor fahra/
  Hwar aff förwandlas heelt ens Kraffter så och Blodh/
  Förtorkas Minnet bort/ Förståndet så och Modh.
Ty i slijkt fall är bäst/ man wil här thet betänckia;
Föruthan Gudh ey kan en någhon ting at kränckia.
  Betänck thet; offta och fast mindre wordet är/
  Thet som man fruchtat haar/ än fruchtan then man bär.
Hwij lefwer tu tå så i stadigh ångst och fruchtan?
Thet onda sielfft måst tigh til godha skee och tuchtan:
  Thet som tu fruchtar för/ thet offta swinner bort/
  Alt såsom hoppa titt i myckit skeer til kort.
Ty Gudhi är thet lätt/ i kommand' ting så lagha/
At Fruchtan skal så snart/ som hoppet en bedragha:
  Ty skal tu ey föruth/ tigh räkna olycksam/
  Thet sachta nogh är tijdh/ när fallet kommer fram.

Fruchtan är en änstigheet/ then en hafwer öfwer någhot ondt/ som man imbiller sigh at förestå eller öfwer Hufwudet hängia. Man meenar icke på thetta rummet/ then fruchtan som oss bör hafwa för Gudh/ (hwilken kallas en begynnelse til Wijsheeten:) Ey heller förstås här/ then man för sin Öfwerheet