En swassat Tunga ey thet döfwa spök står moot;
Ehwad man stifftar an/ ther är ey någhon Boot.
En Wen then andra ey ypwäckia kan aff Dödha/
Fast han sigh grämer hårdt/ thet är all fåfäng Mödha:
Ehwem uhr thenne Werld/ sijn seenste Reesa gör/
Han kommer ey igne/ han är ther som han bör.
The som öfwer sine Barns dödelighe Affgång sigh hårdt grämma/ skola ställa sigh för Ögon oskälige Creaturs Exempel: Hwilka/ när the sakna sijna Ungar uthur Boo och Näste/ jemra the sigh wäl i förstan; men then Sorgen förgår them i fåå Daghar. Huru myckit meer bör een förnufftigh Menniskia/ affstå medh een långwarig Sorg/ när Dödhen ens Barn och Kärkomne bortröfwar/ och besinna/ at man them i bättre Tilstånd finna skal; hwilket oskälighe Creatur ey hafwa at förwenta.
Thetta hafwer then Konungzighe Propheten David wäl besinnat/ hwilken/ när han sågh sin Son/ then han med Betsabea hade/ liggia uppå sitt yttersta/ så lät han sin Sorgh medh fastande och Synders affbidiande påskijna/ menandes at Barmhertigheet kunna winna: Men så snart hans Son öfwerlijdin wär; förandrade ahn sitt Wäsend/ ååt/ drack och Sorgen fälte. När andra sigh ther öfwer förundrade/ swarade han: Jag weet migh icke genom klaghan honom kunna igen bekomma. Hwilket Exempel ock andra gudfruchtige Föräldrar uthi sådant Fall effter föllia skola.
Anaxagoras, när han en gång om åtskillige Saker flodh och discurserade, kom en och hwisskade homom i Örone/ at hans Son war dödh blifwin; Aff hwilkin bedröfweligh tiende han wäl litet uphölt medh sitt Taal; doch strax effter förde sin discurs til Enda/ och gaff
