Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/254

Den här sidan har korrekturlästs

Ty wil tu sådan qwal rätt fly och tigh ey skadha/
Sörg medh the sörgse är/ war gladh och medh the glada:
  Om tu en Christens nampn at dragha rätt begär/
  För afwund stoor och haat tu titt Gemöth wäl wäär.

Afwund är en sorgh öfwer någhojn lycka som en annan händer: Och oansedt at genom thens andras lycka/ then afwundzsiuka/ hwarken til Godz alla ähra slätt intet affgår; kan han doch sådant icke fördragha. Hwaraff seer man/ at afwund är then wederstyggeliste passion och olideligste aff alla/ hwilken uthan någhot Fundament antages; ther doch the andra affecter, hafwa ett skeen aff thet godha/ ock så ther igenom någhot förblomeras kunna.

Hwad Sorgh hafwer för Beskeedh/ är noghsamt wijst uthi förgående Capitlet: En girigh meenar at Penningen alt förmär/ och han ther igenom kan hålla sin reputation, och så alt bort åt. Thet skulle för långt falla/ at förmäla hwad skeen som hwar ock en affect til godheeten i synnerheet hafwer: Och när man wil grant see til/ så komma the mäst aff Natursens Swagheet/ och ähre så drägligare: Men afwund alleen/ kommer aff ens egen willias argheet och ondska/ och kan på intet sätt förblomeras eller ursächtas. Är thet icke en skräckeligh/ ja Diefwulsk art/ til at rökna en annars lycka som sigh ey widhkommer för sin olycka/ ock ens annars motgång/ för sin lust och glädhie? Theophrastus sägher/ en argh Menniskia frögdar sigh intet så myckit öfwer sin eghen lycka/ som öfwer ens annars fall. Bion, när han en gångh sågh en afwundzsiuk gå och see nidh i Marken och wara bedröwad/ sade han: Honom är antingen en stoor olycka/ eller