för then samma konst och at han än tå hadhe någhra nyia inventioner; bleff han aff afwund så bitterfull/ at han störte honom nidh för ett Torn/ intet anseendes at han hans Discipel och Systerson war. Thet skeer så ännu i thenne dagh och at afwunden är mäst under them som en näringh hafwa. Såsom ordspråket lyder: figulus digulum odirt.
En som är fast afwundzfull/ står ey lättligh til at hielpa/ i thet han sin Krankheet ey uppenbara tår. En som hafwer Hufwudwärk (sägher Basilius) han kan gifwa Läkiaren sin kranckheet tilkänna/ men then som är siwk aff afwund/ hwad wil han säya? Thet bäste medel är tå til at lefwa uthan afwund/ at han thesse werdzlighe ting ey wärdige achtar/ at man ther öfwer sigh qwällia skal/ eller at man inbillar sigh at then andra intet hafwer thet honom kan mysgynnas. Ther hoos at man tänker på lyckans ostadigheet/ at the som högt upkleffne äre/ offta plötzlighen nidfälde llifwa.
Thet mången lyckas mon/ at han fast högt kan klijfwa/
På thet han onda fall/ skal seen thes större blifwa.
Så är och tänkwärdigt/ thet som Cicero i sin 14. Oration emoot Anton. Säger: Skickelige Personers dygd är wärd til effterföllias/ och icke misgynnas. Hwem sigh om dygden beflijtar/ han skal medh ingen afwundz odygd bekymbrat blifwa: Then som för thesse orsakers skul/ medh thenne odygden ey wil affstå/ så betänke doch the mångha plåghor som hon kastar en uthi först här i werlden/ och sedhan them som Gudh i sitt ord hootar/ at straffa en afwundz full medh til ewigh tijdh. The som glädhia sigh när them Frommom illa gåår/ the warda fångne i Snarore/ och
