Hiertans Sorgh skal förtära them för än the döö/ sägher Syrach i thet 28. Capitel.
Hwilken som Afwunden påkastad blifwer/ skal sigh ther öfwer icke qwälia/ uthan sigh widh thet Ordspråket trösta; thet är enom bättre at blifwa missgynt/ än beklaghad/ om hwilket Plautus säger:
Om migh mon någhot missgynt blij/
För tryck och Qwaal är iagh doch frij:
Jagh heller seer at thet migh bör/
Än migh medh Afwund sielff förför.
Hwem missgynt blijr/ han Lyckan haar/
Hwem Afwund bär/ störst Lasset draar.
Hwem hafwer warit så lycke- eller dygdesam/ at han för Haat och Afwund sigh hafwer kunnat brfijat? Om man alla Historier igenom slår/ skal näpligh någhon förnämd finnas/ som ifrån thenne Börda och Last hafwer kunnat ledigh blifwa. Och effter som Afwund reetes emot en gemeenligh öfwer eens Lycka och Dygd/ så må een som missunnat blijr/ fast heller wara gladh ther öfwer/ effter han märker sigh något gott hafwa/ som Missgunst wärdt är. Thet förstodh Themistocles heelt wäl; hwilken/ när han än nw war ung/ sadhe sigh icke hafwa än tå någhot synnerlighit uthrättat/ effter han inga Afwundszmän hade. Hwarföre sadhe ock Diogenes them som öfwer sijna Afwundzmän klagade/ thet bäste Medlet wara och Hemd til göra them trötta; Framhärd uthi Dygden och göra thet som gott är.
Om en stoor Fiendskap och Afwund til tigh dragher/
Hon honom meer än tigh beängstar/ hårdt och gnager.
