Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/259

Den här sidan har korrekturlästs

Och alt som thet förorsaker stoor Afwund at man låter sigh tyckia myckit om sigh sielff/ och alltijdh hafwer sina egna Bedriffter i Munn: Altså förekommes Afwunden myckit ther igenom/ at om någhot gott uthrättat är/ man sigh sielff ey/ uthan Gudhi Ähran tilskrifwer. Så säger Achilles hoos Homerum, när han någhon öfwerwunnit hafwer/ at Gudharne hafwa honom hulpit. Och Pytho, när han i Atheen mächta berömd ward/ sadhe han: Någhon utaff Gudharna hafwer thet Wärcket giort; wij hafwa allenast lagt Händerne ther til.

Om Wredhe.
CAP. V.

Hwem Stillheet hafwer kär/ han moste och så lagha/
Han medh sachtmodigheet/ stoor wrede kan förtagha.
  Hon kommer en på fall/ och är ett Ursprung wist
  Til mångahanda Synd/ Mord/ Trätor/ Kijff och Twist.
Ehwem een Odygd flijk uppå sin Nästa kastar/
Sigh sielff han skadhar först/ ther aff til dödhen hastar;
  Ens kropp förwandlas heelt/ när hon högt blifwer reest
  Förtagher ens Förnufft/ och gör en lijk en Beest.
Hwad honom föreställs/ han achtar inga tinger/
Han aff Hämdgirigheet rumorer fast och springer.
  Som bäst kan bleeker är/ blijr han igen strax rödh/
  Revans han sökia wil alt medh sin Owenst dödh.
Han seer fast bistert uth/ sijn Ögon han omwänder:
Han skakar Fingerne/ och rister sina Tänder/
  Han ruskar Hufwudet/ han rycker uth sin Håår/
  Han wrijder Händerne/ och för sitt Bröst sitt slår.