liugs myckit på Folck; therföre troo icke alt hwad tu hörer: Thet slipper honom ett Ord fram/ och han meenar thet doch icke så/ och i thet 7. Capitel: Låt tigh icke umföras aff allahanda Wädher/ och fölg icke hwar och en Wägh som the ostadige Hiertan göra/ lät icke bedragha tigh ther til/ at tu tinom Wen wredher warder: Ty sådana Belackare komma endtligen på skam. Artaxerxes han hafwer Belackare och Lögnare så hatat/ at han hafwer slaghit them fast medh Spijkar genom tungan.
Menander sägher/ at then som Försmädare och Örnetasslare lätteligen troor/ hafwer antingen aldrigh lärt godha Sedher/ eller hafwer han ett wrångwijst eller barnsligit sinne. Sanningen är theres Öron så otacknemlig som Liwset är swre Ögon. Och lijka som thesse meer delecteras aff Mörckret: Så behagar ock Lögnen sådana Öron meer/ än sielfwe Sanningen.
Lijka som man sian Öron wäl förwara skal/ så moste man ock ey minre Flijt anwända än sijn Tunga kunna rätt styra/ then som uthan Trätor och Wredhe wil wara. Hwarföre rådher Apost. Petr. 1. Epist. 3. at hwem som wil hafwa godha Daghar/ han skal förbiwda sijn Tunga/ at hon ey talar ondt och Bedrägerij/ och hon skal trachta effter at hafwa Fridh. Then som sin Brodher talar någhot förnär/ och then som thet hörer och gillar/ äre bådhe lijka godhe/ och bör at uthrootas bådhe/ säger Basilius. Och Rheginus; fleere äre genom sins Tungas Lättheet och Örons Redebogenheet komna på Fall/ än som egenom Fienders Försåt och Gewalt. Ther hoos skal man betrachta/ hwad Syrach säger uthi sitt 20. Capitel/ at Lögn är en Skamfläck på een Menniskio/ och är gemenligh hoos
