hafwer måtta medh sigh/ så gifwer then lijffachtighe Andan sigh så starckt ifrån Hiertat til the uthwärtes Ledemoter/ at en offta faller i Beswimelse (hälst then som kleenmodigh är) hwar på understundom sielfwa Dödhen i hast föllier/ i thet at Hiertat så heelt aff then lijffachtige Andan förlåtit warder.
Glädien är een frögdefull Inbildningh för then Lycka som antingen wij sielfwa/ eller the wij gott unna/ hafwom eller hoppoms bekomma kunna. Och är hon antingen inwärtes eller uthwärtes/ then som inwärtes är och medh inga uthwärtes Tekn låter sigh skijna/ blifwer kalalt gaudium tacitum eller heemligh Glädhie. Uthwärtes är then som genom hiertelighit löije/ blijdt Anseende/ Taal och andra Laater sigh see låter.
Undertijdhen blifwer ock stoor Glädhie upwäckt hoos mången/ när han seer fina Fiender illa gå i hand. Om thenne sidste slags Glädhien hafwer man til at see aff the Romare, hwilka (som Svetonius om them förmäler) stoorlighen hafwa sigh frögdat öfwer Keyser Tiberij och Neronis dödelighe Affgång/ hwilka them på tyrraniskt wijs tracterat hafwa.
När Dionysius fick the tijender/ at Alexander Magnus uthi Babylonien öfwerlijdin war/ bleff han aff Glädhie i hastigheet så rörd/ at han kom irån sigh sielff lijka som han skulle wara heel dödh.
Leo then tijonde/ Påfwen i Rom/ när han förnam at Keyser Carl hade intaghit Stadhen Milan från the Frantzoser/ (hwar effter han stoorligen trängtade) uphooff sigh een sådan Frögd i hans Hierta/ at han ther aff strax bekom en Feber, hwar aff han intet långt effter dödh bleff.