Manhafftigheet (som wäl är til at see/ aff hans bedriffter/ tå han halffparten aff thet Romerske Rijket under sigh hade.) Men sedhan som hans Hugh så högt til Cleopatram bleff uptänd/ så bleff han fast obetäncksam i alla sijna Rådhslagh och Wärk/ och therföre intet uthrättade någhot som prijswärdigt war: Ty hans Sinner alla wore honom Kiuste at the trachtade allenast ther effter/ huru han i sins Kisslinkas Fampn skulle wara/ och på henne gick alt hans taal uth. Men thet togh på sidstan ey ynkeligh ända medh them bådhe twå: Han stack sigh sielff i hiäl/ och brachte sigh om sitt Lijff medh Förgifft. Huru Pyrami och Tispes kärleek ändades/ är och mångom wälkunnit.
Hercules, hwilken för sin starkheet skull/ wäl måtte kallas Manhafftighetennes Spegel/ lät sigh ock på samma sätt förhutla: Och oansedt han sades hafwa then machten at twinga och förjagha allahanda Spökelser; lät han sigh doch af Okyskhetennes Spök öfwerwinna. Hwem war starkare än Samson, hwilken ock tå han aff ingen i starkheet kunde öfwerwunnin blifwa; när han sigh han Okyskheet begaff/ så kunde en slätt Qwinsperson trachtera och rå medh honom effter sin wilia/ och bleff så lijka som en bunden Södh/ sina Fiender öfwerantwardat.
Man finner fast mongha andra Exempel bådhe aff then helga Skrifft/ så wäl som aff andra Historier/ hwilka man för widhlyfftigheetz skull/ wil låta bestå: Wij hafwa intet så långt gå ther effter/ ther är offta händt/ och än händer i wåra tijdher.
Thet är icke länge sedhan skedt/ at en tapper Frantzsisk Adelzman bleff föramoure'rad til Hertigens Dotter aff Mantua; then ock ther emoot honom högligen
