effter wanet: Man finner thesse tijdher hoos oss och många/ hwilka tycka skilzmässan wara så swår/ at fast om the ey bära händer på sigh sielfwa (hwilket och understundom skeer) så blifwa the doch (ehuru gladhe och lustighe the tilförende warit hafwa/) medh stadigh sorgh qwalde/ och ther igenom å maner och wäsende så förandrade/ at man ey skal kunna säya thet är then samma Menniskian.
Hwad Kost och Drick han tära skal/
Kan ey hoos honom hafwa fall/
Han matlas uth/ aff wakan stoor/
Och sorghen swår i hiertat boor:
Han fallnar bort och bleek uthsijr/
Aff intet finner han plasijr,
Hwem kan tå honom göra frögd?
Han är ey medh sigh sielff fornögd.
Hans hierta honom sarghat är/
Ehwar han är/ här eller ther.
Contentement han icke får/
Och Läkdom til sins hiertans Såår/
Hwad kranckhet ann/ hans lekam qwäl/
Then kan en högwijs Dochter wäl/
Medh Dricker utaff sköne Krwt/
Fördrifwa bort aff Kroppen uth:
Men Kärleeks Sår och Elskogs Pijn/
Thet stillas ey aff Medicin,
Alleen kan honom hennes Hand/
Rätt boota som har wäckt til en brand/
När hon förwägrar all sin konst/
All hielp är uthe och omsunst.
Han gåår wäl heela Daghen och talar ey try ord/
