Ther tu upskiuter thet/ och ey wil ther på achta/
Han öfwer tin macht blir/ hwad hielper seen tigh wachta?
Om skönt en wåde Eld/ medh mödha släckias kan/
Föruthan skadha stoor/ han aff-går ey försann.
När tu från Eelden bort/ tårr Weedh ey undandrager/
Tå Eelden meer och meer/ fast Wäxer och tiltagher.
Thet för en Bäck man war/ blijr seen en Ström så frijd/
Thet för en Telningh war/ blijr seen en Buska widh.
En Krankheet hwilken förr/ stodh wäl til at Cureras,
Sij nu om hennes Cur, aff alla despereras:
En Lijkmark fast om han taar til fast sachteligh/
Så gör han skadha/ doch som ey är booteligh.
Ty märk; om tu ey wil blij skadd aff Elskogs wådhe/
För än han brinner fast/ kom tå och lätt tigh rådhe.
När han haar taghit til/ och högst i lågha står/
Han andras Rådh och titt Förnufft tå öfwergår.
Ett liws som föråt går thet tigh fast meera lyser:
Hwad hielpar effter rådh/ om tu än skönt thet Kyser/
En gerning som är giord/ och effter åth betänch/
Haar mången i stoor sorgh och skadha nidersäncht.
Ther och thetta i förstan försummat warder/ skal man påminna honom at han ställer sigh för öghon the feel hon hafwa kan/ som han är föramourerad på: At thet är icke alt Violer som wäl ryker/ huru under ett färghat Ansichte/ kan någhot annat förborgat liggia; huru under stoora tilsäyelser och complementer, Bedrägerij och falskheet offta hafwer sin framgång: Huru lät therföre then affection är til at mista/ och huru man på annan ort så godh och bättre igen winna kan. Hwilket rådh Ovidius och på thetta sättet framsteller/ 1. de remed amor.
Om tu wil frälsa Hughen tin/
Och lossa tigh aff Älskogs pijn/
Tänck huru hon som ar så kär/
Nu annorlunda stälter är/
