godhe Förmaningen som hans Fadher Phæbus honom gifwit hade. Ovidius. 8. matam. fabulerar ock hurudan lyckeligh Uthgång thet togh medh Icaro, Dedali Son/ hwilken så högt öfwer sin Fadher wille flygha upp i Lufften/ huru hans Waxachtige Wingar aff Solens Heta försmulto/ at han så moste nidher i diwpa Watnet/ ther han lågh och ropade sin Fadher om hielp/ och kunde ingen bekomma.
Och blifwer fallet theste större om en aff ringa affkomst til hög ähra och gunst upsatt warder/ och weet sig ther uthi icke tilbörlighen skicka/ uthan förhäfwer sigh uthi sin Ähra/ och andra förachtar: Icke förandes sigh til sinnes then märchkelighe Agathoclis Regel:
Fortunam reverenter habe, quicunq; repente
Dives ab Exili progrediere loco.
Hwem är aff Affkomst slätt/ och honom lckya hender/
At honom Högheet stoor och Godz tilhanda lender:
Är rådh han hennes att fast/ tagher grant i acht/
At hon moot honom ey beteer sin tyck och macht.
Then som tå sina Daghar i Roligheet wil fortbringa/ är rådeligast at han går til sitt eghet Samwete; betrachtandes/ at Dygden ingen herligare Speel hafwer til at låta see sigh uthi. Ty seer man huru högt the fara wille/ som i sitt Samwet icke weta genom sina Dygder någhot märckelighit hafwa uthrättat/ allenast the hafwa kunnar medh allahanda Practiker skaffa sigh Godz och Rijkedomar tilsamman/ och sedan stempla ther effter huru the kunna komma uthi ett högre Stånd/ icke betrachtandes at Adelskap eller någhon annan högh Grad icke är Rijkedomars/ uthan Dygdsens rätta Lön. Hwar til lyder thet tydste
