Så seer man Girigheet/ är Root til Laster all/
Och kommer en til Kropp och Siäl uppå stort fall.
Tänck doch tu Girige; tu haar en Buk så änger/
Tu gör tigh oroo stoor/ när ey så högt omtränger:
Then deel som Gud tigh geer/ ther med til fridz tu bliff/
Rijff passligh/ tänk ey långt/ tu haar så kärt ett Lijff.
Hwad båtar tigh när tu/ thet sielff ey näns förnöta/
Tu spaar thet åt en ann/ som thet skal bättre sköta/
Tå blifwer sannat först/ at orättfånget Goos/
Thet ey warachtight blijr/ thet faar medh hast sin koos.
Then tridie slags Kärleken är en omäteligh begärelse til Penningar och Godz/ lijka som therpå/ all ens wälfärd hängia skulle: Och kallas thenne kärleken i synnerheet/ Girigheet.
Om thenna odygden så wäl som Ähregirigheten/ sägher Aristoteles mächta wäl; at the äre lijak som twå Böfflar och Plågemästare/ hwilka Menniskians Natur så wäl til Siälen som Kroppen/ uthan någhon återwändhe på åtskillighe sätt qwällia. Och är Girigheten ey någhon simpel affect, uthan hafwer och många Stallbrödher medh sigh/ såsom: Misstroo/ Fruchtan/ Bekymber/ Hopp/ etc. Hwilka göra honom så sorghfylligh at han hwarken Dagh eller Natt kan hafwa någhon roo eller lijka: Ty skall någhot Cratur på Jorden kalals älendigt/ så är wist en Girigbuk. Ehuru myckit thet honom lägges til/ gifwer han sigh doch icke til freds/ uthan lijka som en Watusichtigh/ jw meer han får dricka/ jw meer törster han: Så gör och then Girighe/ jw meer han bekommer/ jw meer retas han begår til Godz och Ägendoom. Thes föruthan är han och full medh afwund/ ther han seer någhon annan hafwa
