Wil tu at Sompnen tin/ skal tigh til godho lända/
Skal tu ey Natt i Dagh/ ock Dagh i Natt förwända:
Ty Gudh then mörka Natt/ til Hwilo skapat haar/
Och dagh/ at man på then skal taa sin Syslor war.
Om tu än utaff Gudh/ haar fått then godha gåfwa/
At tu kan tryggeligh/ och til mångh stunder Såfwa:
Är Tijmar siw förbij/ thet nogh tigh wara skal/
Seen stijgh aff Sången up/ och tagh i acht til kall.
Så wil iagh tigh och här/ en gång ännu förmana/
Tu ey i thetta alt förbyter lätt tin wana/
Medh mindre om tu seer/ at hon läär skadha tigh;
Tu henne ändra tå/ doch icke hasteligh.
Lär at tu i all ting/ affecter tin regerar/
At tu ey lättligh rörs/ aff alt thet som passerar:
Lät Sinetz Stadigheet/ som Dygders Modher är/
Moot theras infall blij/ ett starkt och trygt Gewär.
Slå otucht/ girigheet/ slå högmodh ur titt sinne/
Stoor glädie/ sorgh/ skräck/ haat och wredhe lät förswinne
Bedh Gudh ock så ther til/ på thesse Reglor bygg/
Så kan tu för mång synd/ och krankheet wara trygg.