Hwar och en måtte hoos sigh altijdh tänkia/ at oansedt ens Magha kunde försmälta någhon hårdh Kost/ och aff elacke Födzel/ hwilken en annan intet digerera måtte; så behåller doch then Safften eller Blodhet som ther aff kommer/ Spijsens förre Natur/ thet är: Om Spijsen är elack och groff/ så kan ther aff intet gott Blodh komma/ uthan någhot som til en tijdh sigh i kroppen förbärgar/ ock omsijdher sin skadeligha art yppar och kunnigh gör.
Thetta förnimmar man aff Daghelighe förfarenheten/ huruledes the som offta öfwerladha sigh medh groff och otienlig Spijs/ såsom Sijk rom/ Lappegäddor/ etc. Och sigh ther på ey excercera, wäl en tijdh/ emedhan Naturen ännu är starck/ ther aff sigh ey stoort ondt befinna: Doch omsijdher/ när thet onda begynner sigh at yppa/ så förfallna the medh en hast/ och äre icke myckit mächtighe at siukdomar anfall emoot stå: Hoos åtskillighe hafwer iagh thet observerat.
Then som hafwer en ungh och frisk Natur/ kan ey så stoor åtskillna känna i sin Magha/ hwilken thera Kosten swårare eller lättare är til at Concoqueras: Men en som någhot aff sigh kommen är/ skal thet lättelighen kunna förmärkia.
Och på thet at hwar och en måtte här uthi hafwa någhon efterrättelse; wil man här i Summewijs upräkna/ hwilken Spijs lätt är til at smältas/ och gifwer gott Födzel af sigh/ hwilken hård är til at förtäras/ och förorsakar ondt Blodh och Siukdomar aff sigh/ etc.
Utaff then Spijs som i wår Krops Substantz förwandlas och gifwer godt Födzel/ så är: Wälbakat Bröd/ söt Mandel/ Fikon/ Latuc/ Spinet/ unge Höns/ färske Hön-Ägg/
