lätteligh ey beskadigas/ som then ther sådan icke haar wäänt sigh medh. Hwarföre sägher/ Hyppoc. lib. 2. Aph. 50. Consueta longo tempore, etsi deteriora, insuetis tamen minus molesta esse solent. Thet är: Thet som man en lång tijdh hafwer wänt sigh medh/ om thet än i sigh sielfft skadeligare är/ fallet thet enom icke så swårt/ som thet man är owan widh. Thetta gör at mångom bekommer en slags Spijs wäl/ som doch i sigh sielff synes wara tiänligh/ ens siukdom meer at främia/ än som ens kraffter at stärkia.
Bör man för then skull i långhwarige siukdomar ey så strängt tilbinda them til week Spijs/ som sigh tilförende/ medh hårdan wänt hafwa/ uthan altijdh hafwa ett ögat på wanan/ hwilken Galen. lib. 1. de. Temper. kallar then andre Naturen: Hwarföre rådher han och lib. 8. Meth. Med. at wij henne intet annars skola hålla i ähra/ än wår inplantade Natur/ så framt at wij icke finna henne någhot ondt anstiffta/ som onsiidher oss kan bringa på fall; tå bör hon så småningom corrigeras.
Huru fahrligh en hastigh förandring är uthi Spijsen/ gifwer icke allenast Daghlighe förfarenheeten tilkänna/ hoos Soldater elelr annat slätt Folck/ som hafwa mäst hielpa sigh medh ringa och slätt Spijs/ hwad för anstöter the hafwa bekommit/ när the äre komne tijt ther the sina kroppar medh kräsligare Spijser hafwa kunnat öfwerladha; uthan och Hippoc. 2. lib. de. rat. vict. in. acut. thet märkeligen tilkänna gifwer: En enfaldigh och slätt Spijs (sägher han) är tienligare til Sudhetzens underhåld/ än at man i hastigheet wääner sigh medh någhon kräsligare. Hwilket Ælianus lib. 5. de var. Histor. betyghar/ aff