Somnen icke allenast stärckt/ i thet at han genom Nattsens Köld blifwer til Magan och the inre Ledemoter tilbaka drifwin/ uthan ock meera obehindrat för Sinnsens Roo och Stillheetz skull/ hwilken i Sompnen skeer/ at ther then naturligh Wärman och Spiritus skola i wakande tillijka främia alla Sinnsens Wärckningar/ kunna the om Natten coction alleen thess bättre förrätta.
Men wil man tilsee then Wahnan som hoos oss och mångastädz sigh inrotat hafwer/ så finner man mästedelen större Måltijdher göra om Middaghen än som om Afftonen: Hwilket sigh förorsakar ther aff/ at effter som then förre Spijsen om Middaghen/ för förbemälte Orsakers skull/ icke allenast är försmält/ uthan Magan är af honom heel ledigh worden; ty äter man tå medh större appetit, och kan honom icke wäl styra förr än Maghan upfyllt blifwer.
Och effter som så myckin Spijs för tijdhsens Kortheet skull icke wäl smältas kan; hafwa the om Afftonen icke stoor Hunger: Äta the för then skull ock mindre; hwilka om the ey göra/ bekomma the een oroligh Natt/ och om Morgonen finna sin Maga wara förslemmat och uthur Laghet kommen. Hwarföre/ effter thet fast osundt är för en som ey swårt Arbet gör/ twå resor om Daghen sigh öfwerlada; så är thet nödigt/ at en som stort middagssmål hafwer tiltaghet/ han förminskar sitt Afftonmåltijdh/ hälst thet som medh Flusser och andra Plågor qwalder är til thes man finner at Magan rätt fordrar Maaten igen. Eliest ther man intagher ny Kost igen för än then andra andra är försmält/ församblar man en hoop medh råå Wätskor i Lijfwet/ och gör sin Hälsa myckit til kort: Hwilket och een
