Och effter wahnan är såsom en förwärfwad natur eller och som Galen, henne kallar/ then andra naturen; skal man honom icke plötzligh förachta eller emootbryta/ uthan som sin infödde natur/ (så framt man seer henne intet onde åstadh komma) i gran achtan hafwa. Tycekr man tå/ at aff en wahna någhot ondt påföllier/ så skal man henne icke i hastigheet/ uthan så småningom förandra; på thet at naturen (som ingen hastigh förandrign tål/) ther igenom icke förswagat eller förstörd warder. Thetta är thet Hippoc. och förmanar lib. 2. Aphor. 51. ther han sägher: Mycket och hasteligen/ Kroppen at ränsa eller öfwerladha/ upwärma eller kyla/ eller och på annat sätt röra/ är fahrlighit; ty alt thet som förmyckit är/ thet är naturen fiendttigit/ men thet som långsambligh går/ thet skeer säkert.
Skal för then skul en som groff Spijs är wan/ honom i hastigheet ey förläggia/ fast han än en bättre bekomma kan. En owan til arbetz/ fast han är stark/ skal starkt arbet ginast sigh ey företagha. Ty thet är som Hyppoc. 1. 2. Aphor. 49. sägher: The som långh tijdh hafwa wändt sigh medh swårt arbeet/ fast the äre swaghe och åldrige/ kunna the doch bättre uthstå/ än the owane/ fast the äre starkare och yngre. I purgerande och åderlåtande/ Summa/ så wäl hoos Kranka som Helbreghda/ måste man i all tingh på wanan en gran achtan hafwa.
Then 25. Refgla/ om Affecters styrelse i gemeen.
Lär at tu i all ting/ affcter tijn' regerar/
At tu ey lättligh rörs/ aff alt thet som passerar:
