Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/418

Hwarföre rådher Plato, såsom ock Aristoteles, at man i ächta Stånd granneligen skal tagha wahra på the behörlighe Conditioner, som ächta Folck skola hafwa/ til at kunna winna Lijffzfrucht; och at then icke skal blifwa sina Föräldrar meer til Sorg än som Hugna. Barnens Wälfordran hänger mestedeels aff theras begynnelses goda Constitution, utaff hwilken the först bestå: Hwilken ock icke kan följa godh aff Föräldrarnes illa stälte Lekamen: Blifwa så Barnen ther utaff til sine innerlighe förnämste Ledemoter swaghe och bräcklighe/ hwarigenom the sin Krops och Förstånds Wärckningar ey kunna fort sättia: Warda så sedan för sin Onyttigheet skull förachtade/ at the i Werlden ey kunna fortkomma/ uthan lefwa sigh sielfwom til förtreet/ och Föräldromen til stoor hiertans Sorg och Bekymber. Hwarföre sägher ock Homerus wäl/ at Ulysses hade gifwit sin Son Telemacho een stoor Krafft: Ther medh wiliandes tilkänna gifwa; at Barnens Starckheet kommer aff then förste Begynnelsen/ then the ifrån sina Föräldrar undfångit hafwa. Thet samma betygher ock Poëten Horatius, i thet hans säger: The Starcka komma aff the Starcka/ och twärt emot/ the Siuka aff the Siukligha; så at Barnen ey mindre blifwa Arfwingar til Föräldrarnes Fehl och Bräcker/ än såsom Godz och Rijkedomar: Som man aff Daghlighe Förfarenheten hafwer til at see hoos them/ som äre födde aff Föräldrar/ som äre qwalde bliffn aff Fallandesoot/ Lungesoot/ Steen/ etc. huru the Kranckheter hoos Barnen sigh ock yppat hafwa/ när Åldren någhot tiltaghet hafwer: Hwilka Siukdomar och ibland obotelighe räknas/ tå the så aff Begynnelse inrotade äre/ emedan Föräldrarne ther medh hafwa warit behafftade.