Förstligh Stämme/ som ey hafwa låtit sigh förswårt falla medh egne Bröst sina Barn nära och spijsa.
Man läser om Lucovici then ottondes Konungens i Frankrijket Gemåhl/ Blanche benämd/ huru hon sielff gaff sin Son dij/ och thet med sådan Sorgsyldigheet/ at när hon en gång sågh een annan högh Frw wilja stilla hans Skrän och Gråt medh sina Bröst/ sprang hon til/ och stack sitt Finger i Barnetz Munn/ och kom thet til at uthspotta Miölken igen/ intet wiljandes tilstå/ at thet andras Miölk förtära skulle: Hwar aff kom ock Ludowijk then 9. som för sijn Fromheet skulle bleff heligh eller Christianissimus kallad. Igenom thet at een Modher sielff ammar up sijn Barn/ förmeeras icke allenast then kärlighe Affection, som Barnen äre sine Föräldrar plichtighe/ uthan ock the godhe Sedher/ som Modhren är begåfwad medh/ inroota sigh så uthi Barnen.
Thetta ansågho the Lacedæmonier, tå the uthwalde then yngre Princen aff Thomiste theras siwunde Konungs Söner/ som hade dijt sin eghen Modher/ til Konungh/ och gingo then andra förbij som hafwer hafft een Amma. Tiberius war e Drinckare/ effter han een Amma hade hafft/ som och gärna drack. Aristoteles säger/ at ee ndrucken Amma tilfoghar Barnet så myckit ondt/ som the sielfft Wijn dricka skulle. Förfarenheten låter oss nogsamt/ huru oskickelige Ammor/ icke allneast sina Osegher/ uthan ock sina Bräcker och Siukdomar/ Barnen som offtast medheela.
Jagh hafwer observerat, at barn om 7. eller 8. Åhr hafwa warit illa bekajade med Frantzoser/ samt andra grufweliga siukdomar; och när man nogha ther effter ransakat
