Then Ålder som föllier effter thet 21. Åhret och til 50. blifwer hållen för meddålder; uthi hwilka åhr en Menniskia är aldrastarkast och uppå sitt bästa skede; ey lätteligen finner sin Kropp alteras aff the 6. ey-Naturlige tinger: Hwarföre hon och then tijden aldrabenägnast är til at göra Excesser här uthinnan/ synnerligh medh Fråssande/ Drickande/ Skörleffnad/ Wredhe och andra skadelighe affecter/ uthi hwilka om man sigh icke temperera kan/ kommer man sällan til någhon högh ålder/ medh mindre en thes starkare är aff Naturen/ som man hoos någhra fåå seer: Och om man än hinder til någhon ålder/ finnes tå then ena plåghan tagha/ och then andra släppa: Måste han så omsijdher/ slijka Excesser/ (hwilka intet annat äre än aff GUdh högt förbudna synder/ medh Dödzens åthskillighe Sänninghebudh/ som äre swåra siukdomar/) ändtlighen medh en otijdidh dödh surt betalat. Hwilket ock Persius, Sat. 2. sägher.
Ehwem en långan tijdh/ begärar sund at blifwa/
Til Fråsserij och Swalgh/ skal han sin Kropp ey gifwa:
Hwem dricker alt för glupz/ och offta gör gott cijr/
Han åldras i en hast/ och icke gammalt blijr.
The Reglor som thenne Åldren skal tagha i acht/ uthi the 6. ey-naturlighe tinger/ hafwer man aff handlat tilförende i thenne andra Deels första book. Hwarföre wil man then gunstighe Läsaren tijt hafwa remitterat och wijsat/ effter som här ey någhot synnerlighit är til at observera, uthom thet som på förbemälte Rum förmält är blijfwit.
