Huru the Krankheter stå til at undwijka/ som en Melancholisk är benäghen til/ och huru man en Melancholisk skal känna.
CAP. IX.
Hwem Melancholisk är/ han hafwer sörgse Tankar/
Hwar medh han födher sigh/ han gärna een sam wankar
Hans Öghon styfft see uth/ the stå och nedh til Jord/
Han långsam är ock så/ uthi sin wärk och ord:
Är enwijs/ rädd/ Joulous, och sälsam i sin Sedher/
Spitzfundigh/ Trotzigh/ Karg/ han blijr ey lättlig wreder:
Men tändes Haatet up/ thet snart ey släckias kan/
Emoot sin Fiend han/ Practiker stifftar ann.
Han Puls han är och hård/ ther til mon sachta gånga/
Han haar oroligh Somn/ medh Drömer swår och många/
Ther medh han ängstar sigh/ och qwällier mången natt/
Hans Krop han swartbleck är/ skarp/ mager ock så glatt.
En part the spåtta nogh/ i Sompnen myckit Swetta/
Venerisk är en hoop/ en deel blij näpligh mätta.
The plåghor som utaff/ Melancholij plä skee/
Om Hösten aldramäst/ så låta thet sigh see/
Hoos gambla synnerligh/ som grofwa Kosten täre/
Medh högh beställningar/ och omsorgh qwalde äre.
Hwem plåghor wil blij frij/ utaff Melancholij,
Han grofwan Kåst/ tiock lufft och umsorg stoor skal fly/
Och sökia thet som kan/ hans Sinne recrecera:
En skön Discurs, Music, kan thet wäl alterera,
