komfortabelt! rödrandiga möbler och vattenkarafin! Jag profvade den beqvämaste ställningen först i den ena och så i den andra soffan och fann båda förträffliga. Här kan man både läsa och skrifva, ifall man har böcker och skrifanstalter.
Att skrifva då man reser, det förstås,
Det hör till pjesen och får aldrig glömmas;
Och bläck och papper kunna alltid fås
Och rödbandspennor, som med skäl berömmas.
Jag alltid älskat pennor af en gås,
Stålpennor kunna ej af mig bedömmas:
Jag tål dem ej, så sannt som jag är döpt,
Ty ingen enda har jag ännu köpt.
Hvad jag skall klottra här uti min hytt,
Om, notabene, jag får bo allena;
Ty hyttkamrater har jag alltid skytt,
De höra knäfveln till och det gemena;
Helst jag ibland, som ej är något nytt,
För roskull älskar på pegasen skena.
Man vet ej för hvad folk man råkar fast;
Man kunde sjelf en visa bli i hast.
Och nu farväl, J alla Stockholmsvänner
Af båda könen! jag er säga vill,
Hur outsägligt lycklig jag mig känner
Och slipper trängas som en packad sill;
Att ingen oro i min lifhank bränner,
Att själn är nöjd – och det gör mycket till
Farväl! jag lemnar mig i ödets händer:
Jag far som fogeln – dit han näbben vänder.
.jpg&oldid=460824){kind=link}