Den här sidan har korrekturlästs
detta folk fordom från den första Mars räknat åhrets början och Lördagen för sin Sabbath, så finner man at Neurerne efter all liknelse haft den uprinnelsen.
4. Hela Norden, alt ifrån wårt Sevebärgs wästra ända och så mycket, som de Scythiska folkeslag bebodde, alt ut til Svarthafvet, kallades då med et namn Scythiod hin mikla eller stora Scythien, Sitiod eller Svitiod[1], som wil säja Scythernes Egendom[2]. Detta Svithiods östra delar kallades Godhem[3] eller Göthernes Födelse-ort och de Wästra Manhem[4], det är, den nya jord, som de uptagit[5] och uti hvilken Sverjes grundvaler äro lagde.
- ↑ Sturl. T. 1. c. 1. vers. Joh. Mart. Slangerup. ed. 1594. & Peringsch. 1697. Edda Ill: cit. Peringsch. in not. ad vit. Theodorici p. 353. Anastasius Sinaita ap. Bayer. L. c. T. 3. p. 387.
- ↑ Od eller Öde betyder Egendom, liksom Upsala öde; deraf är Klen-Od, Clenodium, och Odal Allodium, gammal egen grund. Af Scytherne har Sithiod namn. Sithi och Gete, som sedan kallades Svear och Göter, säjer et gammalt Svenskt MS. cfr. Lundii Zamolx. c. 1. §. 10. Eggehard. de Goltrin. p. 356. ed. Eccardi Isid. init. Chron. Schedel. Senens. Heins. in Panegyr. Gust. Magni. Dexippi Ta Skythika. Eunap. & Ammian. ap. Procop. &c.
- ↑ Detta namn Godhim förvändes til Qvim. v. Sheringh. L. c. c. 8. p. 155. fastän Strahlenb. L. c. p. 33. säjer namnet Ovim, Oyum wara det samma som floden Uvims i stora Permien, det är, af Uvim, Aw, Auw, eller Aw-ma, et sumpigt land. Säkert är det, at en sidlänt äng eller liksom en half Sjö heter ännu Awe på Götiska, hvaraf exempel ses i Halland ej långt från Falkenberg &c.
- ↑ Sheringham. Orig. Angl. c. 8. p. 155. Sturl. T. 1. c. 9.
- ↑ Ma, Maen, betyder både på wårt gamla och än somlige steds på wårt nu brukelige språk et watnrikt och sumpigt land. Äfven på det Österländska. v. Strahlenb. L. c. p. 95. Desse Manhems-boer äro de, som Tacitus de Germ. kallar Manimer.
