Den här sidan har korrekturlästs
öfver sig utan Gud allena: den jord, han bebodde, tilhörde honom efter Naturens lag som egen grund, hvilken ärfdes af hans efterkommande med samma rätt: der är första början til Odal och Sveriges Adel[1]. En sådan husbonde utviste beqväma ställen för tienlige eller öfverflödige personer af sit medfölje, barn eller tienstefolk, at sätta sig ned, bygga bo det bästa de kunde och wara honom til hielp wid påfordran: der är första uprinnelsen til Sveriges Almoge, som nu kallas Bönder[2].
9. Til denna tid, då Vodiner, Geloner och Neurer först kommit hit, kan billigt föras den Gudstienst och offer, som detta nitiska Folk giorde sin Gudinna Disa[3] eller Ahring och Åhrsväxt: De hade
- ↑ Ordet Adel är kommit af Odal, ägendom. (v. 4. §. in not.) De gamle frie Husbönder, som woro Odalborne til sin grund eller Män för sig, (v. Wildes Förber. p. 33.) kallades då endast Bönder eller Boende och Besutne-Män. I Norige är det namnet länge brukadt; men i Sverige finner man föga spår dertil sedan 1100-talet, då Kung Eric den Heliges Fahr, en Svensk Adelsman, kallades Iedvard Bonde, hvars efterkommande sedan behållit Bonde-namnet, oaktadt de warit både Konungar, Grefvar, Fri-Herrar och Adelsmän.
- ↑ Bonde-namnet är tillagt menige Allmogen, sedan Adelen fådt högre tankar, än at sitta ständigt Boende på landet och upbruka sin jord. Då det nu i Europa brukelige Ridderskap upkom genom de Helige krigen och härfärdene til Ierusalem, begynte Riddare kalla sine Landtboer Bönder. Man kan dock ej neka, at ju åtskillige wåre skatte-Bönders förfäder warit wärkelige Bönder och haft egen grund i de äldste tider, fast deras barn ej förstådt sig på at antaga Ridderskap.
- ↑ Theosa, Thisa, Disa, eljest kallad Gudarnas Mor, war det samma som Ceres eller Skörden. Efter henne kallas Tisdagen. Då folket samlades at offra åt henne, kallades det Disating eller Disting, (v. Wildes Förber: p. 274.) hvaraf ännu Upsala-marknad har namn. (v. post. c. 5. §. 10. it. c. 6. §. 6.)
