Angemän, som bodde i Anglar, wråar eller trånga orter mellan bärg och siöar[1], dem de uptogo til wäxlig mark[2]. Af dem äro Ingermanland, Ångermanland och flere orter[3] i Sverige nämde, hvilkas afföda bland Sveverne kallades Angler och orterne, som de bebodde, Engern i Neder-Tyskland och Angeln[4] i Old-Sassen eller Holsten. Desse sällade sig sedermera tilsammans med Saxerne[5] och under namn af Anglo-Saxer gingo på fyrahundrade-talet efter Christi födelse öfver til Britannien[6], som efter dem är kallad Engeland: der införde de samma Gudadyrkan[7], seder och språk, som Severne brukade i Scandien och hafva många orter i Engeland ännu namn af Vodinerne[8]. Christendomen war då inkommen i det landet; men alt hade så wansläktat genom wälluster och andra laster, at Anglosaxerne stiftade der
- ↑ Trängsel heter ännu Enge på Tyska, hvilket kommer öfverens med det Latinska Angulus: men Latinerne talte också Celtiska. v. le Pere Pezron: ap. Rap. Thoyr. Hist d'Angl. L. 1. p. 10. Pelloutier de l'origine de Celtes &c. Sielfva Svenska ordet Trång; tränga &c. är en sammansättning af Taur (bärg) och äng (knapp, förlite rymlig), så at Taur-änge, tränge, tr-änge, tr-ängsel ej annat i början betydt än et knapt rum mellan bärgen.
- ↑ Ännu heter sådan gräs-mark Äng och Ängwall på Svenska.
- ↑ Engelholm i Skåne skall heta efter Anglerne. v. Floræi. Flor. Ant. Scan. p. 12.
- ↑ Äng-land, Eng-land will således säja, så mycket på gamla Nordiska språket som trångt-land (en wrå).
- ↑ Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 80.
- ↑ Deras första landstigning på Engeland skiedde A:o 449. (v. Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 94.) under Hengst och Horst, med 900. man, som dock ej alla gingo på en gång öfver: deras fartyg kallas af Latinska Scribenter Ciulæ, det är på Svenska Kiölar, Angl. Keels. v. Rap. Thoyr. L. c. p. 93.
- ↑ Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 82.
- ↑ Rap. Thoyras L. c.
