Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs

förut, kan wäl ej för wisso säjas; men sant är det, at Keisaren wid pass fem[1] eller femton [2] åhr efter Christi födelse giorde til Romerska Rikets och sit folks trygghet förbund med desse orters gamle Göter, dem de Romare kallat Kimbrer, (Kämpar) Chariider[3], Semnoner[4] och med et ord Germaner[5]. Svenske Höfdingarne eller Folksens äldste och Domare, som tillika woro Afguda-Präster[6], skickade då Romerske Kejsaren til wänskaps-tekn en helig Kittel[7], hvaruti bloden plägade emottagas i deras Afguda-offer[8]: Hans flotta förente sig derpå med

  1. Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1. ada c. 5.
  2. cfr. J. J. Mascov. Gesch. de Teutsch. L. 4. §. 14.
  3. Cæsar de Bell. Gall. L. 1. c. 32. kallar dem Haruder; det är ej annat, än wåra Härader, hvaruti folket deltes. Ptolomæus räknar Charuderne bland de folk, som bebo Cimbriska Näset; men mer österut än de andra (cfr. J. C. Dithmar. not. in Tacit. c. 37.), hvilket kommer på et ut.
  4. Seveboar eller Semningar, af hvilka ännu Semminghundra-härad i Upland behåller namnet.
  5. Germaner, Ger-män, af Ger eller Geir, wapn, spjut, krigsgewär. (cfr. Rudb. Alt. T. 1. p. 450.) Deraf är Guerra, krig, Gall: La Guerre, Svet: Gär eller krigsgärd, Gerda, rusta til krig; fastän Gerda i sin första betydelse är det samma som försvara, bibehålla. Tacitus de Germ. c. 13. säjer också, at namnet är gifvit Germanerne af fruktan för deras wapn.
  6. I Sverige giordes ock största Blod-offren i hela Norden, derföre woro sådane Skänker de förnämste man wiste.
  7. En sådan kallades Hlut-bolla och war af koppar, förmodeligen större, än den i wår tid är funnen wid Upsala, af wacker blå Email och fordom förgylt, i Brennerska Cabinettet förwarad. v. Er. Benz. coll. Hist. Patr. MS. c. 1. §. 13. cfr. Huj. Hist. c. 6. §. 13.
  8. cfr. Strab. L. 7.