krigshären til lands wid Elbe-strömmen; Men dessa wänligheter mellan Göterne och Romarne woro ej ewärdeliga, som wi bättrefram få se.
2. Nya Flockar och Släkten stötte imedlertid alt mer och mer til Scandien från Östra länderne, som oroades af de Romerske Höfdingar under Tiberius och Caligula; men i synnerhet af kriget mellan Mithridates Son af samma namn och de Romare, som höllo med Cotys, hans bror[1]. Cotys hade mot Brodren bewekt på sin sida Aune[2], Asarnes[3] Konung; men Mithridates for i egen person til Aune och gaf sig på god tro i hans beskydd, hvilket så mycket rörde honom, at han i beskydd, hvilket så mycket rörde honom, at han lade sig ut för denne Prins hos Kejsar Claudius: Mithridates blef dock sedan i Rom uti Nymphidiska uproret dömd til döden, sedan han bibehållit all sin hög-sinnighet[4], hvilket utan tvifvel lär hafva förtrutit Asarnes Konung i Scythien. Neronis Höfding i Mæsien Plautius Sylvanus giorde ock en hop buller bland Scytherne, tvingandes det ena folket genom förbund med det andra[5], så at af dessa och flera orsaker förökte sig Inbyggarne i
- ↑ Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1.
- ↑ Denne Konung kallas eljest Eunone (v. Barbeyr. Supl. au Corps Dipl. de Du Mont. T. 1.)
- ↑ Asarne, dem Plin. L. 4. c. 12. kallar Aorserne, nämnas ock stundom Oser, Osser, Asioter, &c. &c. (v. Plin. Ptolom. Strab. &c. &c.); men detta är dock wärkeligen det Asa-hem, som framdeles kommer til at omtalas, hvaruti denna Eunon eller Aune warit wår Svenske Sig-Odens antingen Företrädare eller Anförwant.
- ↑ Plutarch. in Galb. T. 1. p. 1059.
- ↑ Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1.
