Sverige.
3. Snö den gamle, som förut är nämd[1], hade en Son och Efterträdare Thor eller Ake-Thor[2], som war Högste Domaren i Kuenland och Svenska Norländerne, en Man som dyrkade Gudarne med all håg, i synnerhet Guden Thor[3], efter hvilken han fådt namn: hans Afguda-offer til den Gudens tienst i första wintren, som kallades Thors-blot, hvarefter Thorsmånaden är kallad[4], skiedde med den nit, at han sielf tillika med sin hustra Sif[5] blifvit efter sin död wördad med Gudomlig heder[6], och han ofta tagen för sielfva den Guden, hvilken han åkallat. Som han war en stor Husfader och drifven af förenämde orsaker sökte utstyra sina Barn och Anhörige til nya länder, at intaga jorden, hvilket också den tiden war högsta Ähran i wåra orter; så tykte han sig för när skedt, at en af wåre Fiäll-boar Rolf Svadason, hvilkens fader kallades Jätte[7], nyss förut satt sig ned på en trakt af wåra Seve-bärg, som war förmodeligen Thor i wägen och hindrade hans utwidgande på den sidan. Jorden, som kallades Göya på gamla språket[8]
- ↑ 4. Cap. 16. §.
- ↑ Fundin. Noreg. in Sagosl. Holin. 1737. fol. cfr. J. Wilde. Hist. Pragm. c. 2. §. 17.
- ↑ v. post. c. 5. §. 4.
- ↑ Peringsch. Ättart. p. 87.
- ↑ cfr. c. 5. §. 2. in not.
- ↑ J. Wilde H. P. L. c.
- ↑ Jotun eller en af Otinerne; ty Jotuner, Otoner och Vodiner syns mig alt det samma. Denne kallas Svade Jätte af Dofra-fiäll och Sonen Rolfr ur Bärget. v. Peringsch. Ättart. p. 87.
- ↑ Detta kommer öfverens med det Græska γῆ eller γέα jord, land: På wårt gamla språk hette ock jorden Gau, hvaraf är ordet Gå. Lämning af dessa orden Göye, γέα &c. fins ännu i Holsten, der all den sidlänta orten heter Marsch-land af wårt Götska Mar, Möre &c. sumpig ort; men torra och fasta landet Giesland, liksom Gäs eller Göyes-land.
