FÖRETAL.
SVea-Rikes äldsta Historia är så öfverhölgd med mörker, at förutan några fåå dunkla Lius, som af underbar händelse kunnat bibehålla sig genom så många oroliga tiders ändringar, woro det omöjeligt, at deruti wägleda sig utan hiälp af Naturkunnigheten: Den senare Hedniska är wäl något klarare; men dock ganska otilräckelig: Orsaken til en sådan brist kan man ej skylla på wåre gamle Hedniske Skalder, dem redan Tacitus wetat omtala och sättia i sit wärde: De hafva på sit wis haft godhet för sin Efterwerld; men när man besinnar hvad öden wåra gamla Häfder och Handlingar genomgådt i Christna tider, må man snarare undra, at wi dock äge deraf så mycket förråd: I Christendomens början blefvo många ålderdomens lämningar af en oförnuftig Religions-Nit förstörde[1]: Munkarne buro en afsky för de Otrognes Minningsmärken[2], hvaremot åter andre hade til dem alt för mycken begärelse: En
