Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs

sina Idrotter til sine tilbedjare; ty alt hvad han sig företog, skiedde med den snabbhet, konst och lycka, at den tidens enfaldiga menniskior trodde honom kunna fara öfver werlden i et ögonblick[1], wända wädret hvart han wille, stilla stormar och wådeldar med et ord, byta sig i allehanda skapnader, lägga sin kropp liksom död och imedlertid förwandla sin anda til diur, orm, fisk eller fogel, at uträtta på andra orter sina wärf[2], upwäcka de döda ur deras högar och intaga deras platser[3], hvarföre han ock kallades Dröga eller Höga-Drotten, det är de döde hamnars Herre, säja förut tilkommande ting genom en konst, som kallades Seid[4], utdraga kraften genom kokning af hvarjehanda örter och tilsatser, at dermed förgöra menniskior och betaga dem hälsa, wett, afvel och styrka, uptaga alle de skatter, som i jorden lågo förborgade, siunga så bewekliga wisor, at jord och bärg öpnades af sig sielfva och Trollen, som deruti mentes bo, blefvo maktlöse och orörlige, så at han kunde borttaga från dem hvad de ägde. Hans wett och kunskap om alting i werlden beskrefs i den gåtefulla tiden under liknelse af tvenne korpar, Hugin och Munnin, (håg och minne)[5], som sades hafva

  1. Sheringh. L. c. c. 12. p. 233. 245.
  2. Sturl. T. 1. c. 7. &c.
  3. Så hafva de gamle hedniske Lärare eller Höfdingar ofta giordt: på det sättet skaffade Zamolxis sig wördnad och stadfäste sin Lära genom sit långa wistande i jorden, som skulle betyda hans nära förtroende med denna gamla Scythiska Gudinna, hvilken Latinerne kallat Vesta. Så giorde äfven Minos på Creta, som bodde länge i et bärg &c. v. Not. nost. ad. c. 2. §. 4.
  4. Seid betyder siudande eller kokning. v. Sturl. T. 1. c. 7.
  5. Edd. Isl. mythol. 34.