Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/171

Den här sidan har korrekturlästs

och uprätta alt förfallit^[1]: denne kallade de Svenske Thor.^[2].

↑ Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 124. 135.
↑ De gamle Scyther hade förut kallat denne Gud Tarami. (Scheff Lappon. Illustr.) det är den, som Lucanus så omtalar. (Phars. L. 1. v. 443.)

Et quibus immitis placatur sanguine diro
Teutates, horrensque feris altaribus Æsus,
& TARANIS Scythicæ non mitior ara Dianæ. d. ä.

den hårde Oden, som blidkas med blod, den faselige Asen (Guden) och Thors altare, som ej är liufvare, än Fryggas. Finnarne hafva kallat honom Turrifas (N. Hahn. Diss. de Sacr. ant. Hyperb. P. 2. Ups. 1703.) och Lapparne Tiermes, (Scheff. Lapp. Illustr. N. Hahn. L. c.) hvilket är så mycket som Guda-Mannen; ty Tier är Thor eller Gud och Mes, Man, på Finska eller Lapska. Thor har Gud hetat hos Partherne: äfvenså ännu hos Schovasserne, som bo wid Casan i Ryssland, och hos Vogulizerne, et Finskt folk i samma Rike, (som dermed går från sin wana, at kalla Gud Jumala) hvarest också himmelen heter Thorum, Thorm (Schönström L. c.) Ostiackerne wid Öbi ström i Ryssland kalla Gud och himmelen Thorum (Strahlenb. L. c. p. 104.), och de gamle Egyptier hafva trodt, at en Thor warit deras förste Konung. v. Sanchuniaton ap. Euseb. Præp. Evang. L. 1. c. 10. De gamle Persiske Mager kallade denne Gud Orsi, som war Egyptiernes Orus. (cfr. Marsil. Ficin. Arg. in Crat. Plat. ap. Lund. Zamolx. c. 5. §. 22.): Hos Josephus heter han Otrus, hvilken Sheringham (orig. Angl. p. 423.) menar wara dem samme som Chul, Arams Son, Geters Bror, Stamfader för Göterne, som bodde i Armenien och wid floden Araxis, hvaraf en del hos Græker och Hebræer hetat Chul-beth (Bochart. &c.) eller huset Chul. Denne Chul (eller Hull, Hebr. Vale, Kämpe, Höfding) tycks wara den, som sedan är kallad Hercules, (Goth. Herkulle) hvilken liksom Thor är så högt berömd för sine Segrar öfver Troll, Jättar och Missfödsel. Thor tycks wara den samme Tyr, en krigs- och seger-Gud, (Edd. myth. 23.) hvilken eljest har mycken likhet med den Asiatiske Konungen Thurras, som, förän Scythernes Historia her begyns, sträckte sine segrar up åt Norden, (Scheff. Ups. Ant. c. 6. eller har den ene gifvit den andre namn. Thor eller Dorus war eljest i de äldsta tider en Höfding i Aachayen, som bygt et tempel åt Juno, efter hvilket man tagit det Doriska sättet i bygningskonsten (Vitruw. L. 4.).

[1] Ramsey Disc. sur la Mythol. p. m. 124. 135.

[2] De gamle Scyther hade förut kallat denne Gud Tarami. (Scheff Lappon. Illustr.) det är den, som Lucanus så omtalar. (Phars. L. 1. v. 443.)

Et quibus immitis placatur sanguine diro
Teutates, horrensque feris altaribus Æsus,
& TARANIS Scythicæ non mitior ara Dianæ. d. ä.

den hårde Oden, som blidkas med blod, den faselige Asen (Guden) och Thors altare, som ej är liufvare, än Fryggas. Finnarne hafva kallat honom Turrifas (N. Hahn. Diss. de Sacr. ant. Hyperb. P. 2. Ups. 1703.) och Lapparne Tiermes, (Scheff. Lapp. Illustr. N. Hahn. L. c.) hvilket är så mycket som Guda-Mannen; ty Tier är Thor eller Gud och Mes, Man, på Finska eller Lapska. Thor har Gud hetat hos Partherne: äfvenså ännu hos Schovasserne, som bo wid Casan i Ryssland, och hos Vogulizerne, et Finskt folk i samma Rike, (som dermed går från sin wana, at kalla Gud Jumala) hvarest också himmelen heter Thorum, Thorm (Schönström L. c.) Ostiackerne wid Öbi ström i Ryssland kalla Gud och himmelen Thorum (Strahlenb. L. c. p. 104.), och de gamle Egyptier hafva trodt, at en Thor warit deras förste Konung. v. Sanchuniaton ap. Euseb. Præp. Evang. L. 1. c. 10. De gamle Persiske Mager kallade denne Gud Orsi, som war Egyptiernes Orus. (cfr. Marsil. Ficin. Arg. in Crat. Plat. ap. Lund. Zamolx. c. 5. §. 22.): Hos Josephus heter han Otrus, hvilken Sheringham (orig. Angl. p. 423.) menar wara dem samme som Chul, Arams Son, Geters Bror, Stamfader för Göterne, som bodde i Armenien och wid floden Araxis, hvaraf en del hos Græker och Hebræer hetat Chul-beth (Bochart. &c.) eller huset Chul. Denne Chul (eller Hull, Hebr. Vale, Kämpe, Höfding) tycks wara den, som sedan är kallad Hercules, (Goth. Herkulle) hvilken liksom Thor är så högt berömd för sine Segrar öfver Troll, Jättar och Missfödsel. Thor tycks wara den samme Tyr, en krigs- och seger-Gud, (Edd. myth. 23.) hvilken eljest har mycken likhet med den Asiatiske Konungen Thurras, som, förän Scythernes Historia her begyns, sträckte sine segrar up åt Norden, (Scheff. Ups. Ant. c. 6. eller har den ene gifvit den andre namn. Thor eller Dorus war eljest i de äldsta tider en Höfding i Aachayen, som bygt et tempel åt Juno, efter hvilket man tagit det Doriska sättet i bygningskonsten (Vitruw. L. 4.).

[1]

[2]