Den här sidan har korrekturlästs
Werdandi och Skuld[1], det är Warit, Warande och Wara skal[2], utan ock at weta det fördolda Ödet och alting förut, hvaraf hon dock ingenting yppade[3]: Man trodde henne med det öma sinne, hvarmed hon wårdar alting, hafva giort sin högsta flit, at bibehålla det Goda eller Oskyldighetens tilstånd i werlden[4], hvartil hon höls före wara en Moder[5]; men at den arge Loke dock funnit utväg, införa det Onda eller Syndafallet[6].
- ↑ Edd. Mythol. 15.
- ↑ Desse kallades eljest Norner (Parcæ), liksom Ödet Nornaskap (Fatum Stoicum): de svara emot Parquerne Cloto, Lachesis och Atiopos, Ödets Gudinnor hos Grækerne, som sades spinna meniskians lifstrå. De hade så mycket mer Frygga til sin Drotning, liksom alla andra Gudinnor, som hon äfven troddes wara Ödets Gudinna, och weta dess beslut förut, fast hon ej spådde (Edd. Mythol. 18). Desse wackra Mör Warit, Warande och Wara skal mentes bo i en wacker Sal under det stora Asketräd, i hvilkets skugga Gudarne höllo sitt råd och hvars topp räkte til himmelen, när rötterne gingo ända ned til helwite (Edd. Myth. 14.): de woro af hel annan art, än de onda Norner. (Edd. Mythol. 15).
- ↑ Edd. Mythol. 18.
- ↑ Edd. Mythol. 43. 44.
- ↑ Balder den Gode (Oskyldighetens tilstånd) troddes wara Odens och Fryggas Son. v. Edd. Isl. P. 2. de Nom. Div.
- ↑ Edd. Myth. 43. 44. säjer, at hon tog Ed af alting i werlden, at ingenting skulle skada Balder hin Gode eller menniskians oskyldighet: när det ej halp, utan Balder blef dödad, så lofvande hon hans bror Hermod sin kärlek, om han wille rida ned til helwite och skaffa Balder tilbaka igen. v. supr. §. 5. in not.
