Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/187

Den här sidan har korrekturlästs

annan hednisk Gudalära[1]: Voluspa talar derom med en wiss enfaldig alfvarsamhet, som ej röjer någon nyhet eller tilsatser af små lekande infall: I åldrarnas morgonstund, säjer hon, bygde Yme[2] sin boning, då fans hvarken haf eller strand eller upfriskande windar: hvarken jorden her nedre eller himmelen i högden: Cahos, et Svalg[3], war öfveralt; men ingenstädes frön til wäxter: Solen wiste ej af sina palats: Månen war obekant om sina förmåner: Stiernorna kände ej sina säten[4]. Alt detta brakte den Högste snart i sit skick och skapade menniskian, säger widare Voluspa[5], med Anda[6], Siäl[7] och Blod[8], sättiandes Siälen eller Förnuftet mellan Andan och Blodet, at förknippa och styra dem efter Samvetet[9]. Straxt efter werldens Skapelse giör gamla Gudaläran en skilnad mellan Guds

  1. cfr. Hesiod. & Ovid. Metam. L. 1. f. 1.
  2. Yme, som hölls för en Jätte, war ej annat än bärget Imaus (hvaraf wår Yme-Lappmark har namn), som betydde Jordens fasthet, så at dessa orden i åldrarnas morgonstund &c. ej annat wille säja, än: I tidsens begynnelse blef grunden lagd til jordens skapelse.
  3. Cahos kallas i gamla texten Ginnunga-Gap, et stort Svalg, som aldeles kommer öfverens med Ebræiskan, der Cahos äfven uttydes med ךבא, Lacuna, fovea, fossa, tomhet, grop. v. Gudmund. in Paraph. ad Voluspa.
  4. Voluspa transl. Resen. it. Edd. Mythol. 6. cfr. O. Nording. Diss. de Edd. Isl. Ups. 1735.
  5. Voluspa Strom. 18.
  6. Aund, Anda, kan wäl her billigt hållas för Siälen (cfr. O. Nording diss. de Edd. Isl. Ups. 1735.) eller det odödeliga wäsendet; men jag har her welat bruka Siäl i ställe för Förnuft (Ratio).
  7. Texten säger Öd: det är Ratio, Förnuft, som jag her kallar Siäl.
  8. I Texten står : det är ej allenast blod, utan lif, lifsandar, wärma, rörelse &c. cfr. Gudmund. in not. ad Voluspa.
  9. cfr. J. Wilde. Förber. p. 360.