Syster war Venus eller Älskogs-Gudinnan, hvilken således äfvenså her som annorstädes troddes wara född af Hafvet[1]: Hon kallades också Asta-god[2] eller Kärleks-Gudinnan, den Späda[3] och den Godsintaste af alla Gudinnor[4], hvars rike eller Guda-säte sades heta Menniskliga Släktets Understöd[5]. Musiquen och den fina wällusten sattes under hennes wälde[6] och liksom Græker och Romare trodt, at Venus haft mycket at giöra med Mars[7], så tilägnades Freya hälften af alle dem, som föllo i krig, när andra hälften mentes höra krigs-Guden til[8].
12. Krigs-Guden war ingen annan, än Oden eller den Högste, Härarnes Gud[9], hvilken de gamle Scandianer trodde sielf lägga handen wid segrar och nederlag: Tyr hette wäl egenteligen Örlogs-Guden[10]; men dermed tycks ingen annan wara ment,
- ↑ Auson. ap. Pomey. in Panth. Myth. &c. &c.
- ↑ Astagod är Freyas namn i Edd. P. 2. de nom. Div. Ast är kärlek på gamla språket: Astrild, Cupido: Astarhita, kärleks-låga (v. Olofs Saga), hvaraf man trodt, at Astagod warit den samma som Astaroth (v. A. Båld. diss. de Fat. Relig. in Sv. Ups. 1700.).
- ↑ Freya kallas den darrande, Tremula (Edd .P. 2. de nom. Div.) det är den Späda, den Läckra.
- ↑ Freya är den bästa (den godsintaste) af Asa Fruer, säger Edda (Mythol. 22.), som wil säja, at goda hiärtan äro snarast benägna til kärlek.
- ↑ Edda säger (L. c.) at Freya råder om Folk-wanger, et Palats eller Gudasäte på himmelen: Folk-wanger betyder folkets eller menniskliga släktets bibehollande; ty wang, wång, är wärn, beskydd. Om hon också mentes försvara menniskior från ohyra, wet jag icke; men den Sagan hade man äfven om henne (Edd. Mythol. 22.), at hennes wagn drogs af tvenne kattor, som stundom äro nyttige diur i hushållet.
- ↑ cfr. Edd. Mythol. 22.
- ↑ Ovid. Metam. L. 4. f. 5. cfr. Paus. in Lacon. & Attic.
- ↑ Edd. L. c.
- ↑ v. supr. §. 2.
- ↑ Edd. Mythol. 23.