Den här sidan har korrekturlästs
än Thor, Odens son[1], som wan så store segrar på jorden[2], eller ock någon menniskia, som efter döden blifvit dyrkad med Gudomelig heder[3]. Wältalighetens och Skaldekonstens Gud kallades Brage[4], hvilken troddes giöra Hiältars namn eviga[5] och äga til sin Maka Idun eller Odödligheten, som mentes förwara de Himmelska Äplen, hvaraf sielfve Gudarnes ålder kunde förnyas, och alla de, som deraf åto, blifva unga på nytt[6]. Gudarnes wäktare och betiänt kallades Heimdal[7], hvilken tillades så skarp syn, at han såg likså wäl i mörkret som i liuset, och så qvick hörsel, at han hörde gräset wäxa[8]:
- ↑ Tyr, som kallas Wige-Guden (Edd. P. 2. in nom. Div.) eller Krigs-Guden, troddes liksom Thor wara Odens Son och Baldurs Bror (Edd. P. 2. L. c.), så at jag ej annat ser, än at desse både äro den samme, fast Sturleson dem åtskildt.
- ↑ cfr. §. 6.
- ↑ Det är troligt, at denne Tyr är den samme som Thurras, en Assyrisk Konung, Nini efterträdare, som alt up til Norden lät wörda sig och utsträkte sin öfvermakt. v. Svidas & Chron. Alexand. L. 2. c. 13. cfr. G. Voss. L. 1. c. 16. de Idol. Verel. not. ad Herv. p. 8. & Scheff. Ups. Ant. c. 6. Efter denne kallades Babylonierne Martis Stierna Turras. v. Verel. not. ad Götr. S. p. 38.
- ↑ Edd. Mythol. 24.
- ↑ När en Konungs Son i gamla Sverige lät begrafva sin Fader, antog han altid arfvet och regeringen med den Ceremonien, at han drack Fadrens och de döde Hiältars skål, med löfte, at snarare öka, än minska sit Rike: den skålen kallades Brage-bägaren; ty hon dracks ej utan all möjelig wältalighet.
- ↑ Edd. ib.
- ↑ Edd. Mythol. 25.
- ↑ Rägnbågan kallad Bifrost troddes wara Gudarnes Bro mellan himmel och jord, hvarpå ingen fick gå, utan de: (Edd. Mythol. 11.) wid denna bbro höls Heimdal för Gudarnes wäktare, at Jättarne ej skulle komma och angripa himmelen (Edd. Myth. 25.); ty mot dem mentes hon mäst wara giord. Heimdal troddes wara född af Nio Jungfrur, som woro systrar, och hade tänder af guld. Med et Manshufvud skulle han en gång hafva blifvit ihiälslagen; men det lär ej annat wara, än en oredig kunskap om Mercurius och Argus. (cfr. Ovid. Metam. L. 1. fab. 13.) I Himmelsborg mentes han eljest bo. (v. Sæmund. Edd. Grimmismal.)
