Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/209

Den här sidan har korrekturlästs

och hans Drottar hade äfven, til at så mycket bättre wärkställa sine afsikter och anlägga sit hämdekrig mot de Romare, drifwit i synnerhet och framför andra den gamla Scythiska Läran, som inbillade hela Scandien, at ingen af Mankönet kunde dö saligt[1] eller smaka en evig glädie hos Gudarne i Walhall, som icke antingen fallit för fiende-hand eller eljest wåldsamligen dödt[2] eller åtminstone på sotesängen låtit rista sig i köttet med swärdsudd[3]. Således war Oden, oaktadt den förlust han giordt af sina största dygder, likväl den Gud, som mäst dyrkades. Både in och utom Scandinavien är han af alle Göter kallad Seger-Guden[4] och man finner ännu den Troen hos wissa folk af Götisk härkomst, at en wåldsam död är den sällaste[5] och at den, som aflider i sin säng måste först länge tiena den Stränge Guden under jorden innan han kan komma til den Milde i Himmelen[6]. Odens bild sattes i gamla Sverige på Thors högra sida, bewäpnad som Mars och med svärd i handen[7].

  1. ↑ cfr. Tacit. de Germ. c. 14. Appian in. Celt. Lucan. Pharsal. L. 1. v. 458.
  2. ↑ cfr. c. 5. §. 13.
  3. ↑ J. Wild. Förb. p. 361. cfr. Huj. Hist. c. 4. §. 23.
  4. ↑ Hos Geter och Thracer är han kallad Gebelei-Zing af Gewele, Gebele, Ghew (Tart. och Pers. Seger, starkhet) och Zin, Zing, Gud, Herre, Kung, hvilket namn ock tillades Zamolxis. v. supr. c. 2. §. 4. cfr. Georg. Horn. Hist. Philos. L. 4. p. 226. & Strahlenberg descr. Russ. p. 76. En Odens gyllene Stod skall fordom blifvit förd til Bysantium och hållen i wördning. v. Svaning. de Dan. ap. Vexion. descr. Svec. L. 10. c. 2. Sax. Gr. L. 1. p. 12.
  5. ↑ Strahlenberg (L. c. p. 76.) berättar, at han en gång frågat en af Ostiackerne wid Obi-ström i Ryssland, hvart han trodde sin siäl komma efter döden: han svarade, at om han dog wåldsamligen eller i Biörnkrig, så kom han strax til himmelen: men dog han i sängen, så skulle han först länge tiena den stränge Guden under jorden. Desse Ostiacker bo i den neigden wid pass, som de gamle Scandianer kallat God-hem.
  6. ↑ Strahlenb. descr. Russ. p. 76. cfr. Valer. Max de Cimbr. & Celtiberis.
  7. ↑ Ar. Hvidf. in prol. de Relig. Pag.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/209&oldid=426523”