och särdeles til et godt åhr[1], hvarmed offergillet eller plägningen med alfvar gick för sig under spel och sång i den störste Sal, som fans, hvaruti äfven åtskillige lekar förehades, so ej woro af de kyskaste[2].
17. Afguda-Prästerne skulle, liksom Leviterne bland Israëls folk, wara af en wiss ätt: De räknade sig för Bores barn[3] eller från dem, som i äldsta Nordiska Gudaläran svara emot Guds söner[4], herstammande således efter folkets mening, liksom Konunga-släkten, från sielfve Gudarne: I första tiderne woro wäl Konungar, Höfdingar och de ypperste Husfäder ej annat än Öfverste-Präster och Offer-Herrar liksom Oden Fridulfsson och hans Asar: Efter Odens tid förrättade ock stundom sielfve Konungarne de förnämsta syslor wid offren[5], när de woro tilstädes; men så hade man dock wid Gudstiensten wisse dertil förordnade Präster, hederlige Föräldrars förstfödde Söner, som bodde strax wid Templen[6], slaktade offren och uttydde Gudarnes wilja: De kallades Drottar, Djar, Wisende-män[7], Godar eller Gudgar[8] och deras ämbete Godord[9]: hvar och en af de tre Store Gudar hade sine Präster[10] och särskilte betienter; men hela Godorden eller Gudstiensten förestods af tolf offer-Höfdingar[11], som
- ↑ Heraf är det ordet godt åhr kommit, som än brukas, när den ene dricker den andre til.
- ↑ Ad. Brem. de. sit. Dan. c. 234.
- ↑ cfr. Diod. Sic. L. 2. c. 47.
- ↑ Edd. Mythol. 6. 7. cfr. Huj. Hist. c. 5. §. 9.
- ↑ cfr. Sturl. de R. Hag. Adalst. ap. Verel. ad Herv. S. p. 30. M. Wretm. diss. de Fict. Num. Ups. 1683.
- ↑ Ar. Hvidf. in prol. de Relig. Pag.
- ↑ Verel. ad Herv. p. 124.
- ↑ Gode eller Gudge kallas en Prest i Ulfilanske Biblen: Sinistans Gudgains, de äldste, wyrdigaste Präster, Maistans Gudgains, Öfvereste Präster, Pontifices. cfr. Verel. ad Götr. S. p. 61.
- ↑ Verel. ad Götr. S. p. 61.
- ↑ Scheff. Ups. Ant. c. 9. A. Båld. diss. de Fat. Relig. Arild Hvidfeldt. in prol. de Relig. Pag.
- ↑ Sturl. T. 1. c. 2.