Den här sidan har korrekturlästs
Yngue-Frey, Odens Sonesons Son, et Tempel[1], wid pass A. C. 220, som warit wida berömdt[2]: Jag wil ej som någre af wåre häfde-sökare lämpa dit alt hvad Plato skrifvit om sin Atlantiska hufvudstad[3]; men säkert är, at det warit en efter den tidens tycke mycket härlig[4] kors-bygnad af sten[5] på sextio alnars både längd och bredd med en ring-mur eller gård omkring af nio hundrade alnar i omkrets[6]: detta tempel skall hafva blänkt af guld både innom och utom[7], i synnerhet af en gyllene kädia eller list[8] alt utan omkring under dess takfot. Wid tempeldörren skall hafva stådt et träd, hvars art ingen wetat[9],
- ↑ G. Wallin, L. c.
- ↑ Man har giordt så åtskilliga beskrifningar om detta Tempel, at jag ej törs någondera antaga: Johannes Magn. giör en afmålning deraf (L. 1. c. 8.) och med honom Bazius i sin Kyrkio-Historia, som är trykt i Rom in ædibus S. Brigittæ: en annan giör Ol. Rudbeck (Atl. fig. 44.), som än mer prydes af Peringschöld (Mon. Upl. Sect. 1. c. 2.); men som jag märker, at man stöder sig på gamle Græske Auctorers berättelser, om något antingen sanfärdigt eller diktadt Afguda-Tempel i Scythien långt för än Upsala blef påtänkt, så lämnar jag saken derhän och antager endast hervid hvad jag finner säkert och troligt.
- ↑ Crit. p. 1103. &c.
- ↑ ad. Brem. de sit. Dan. c. 233.
- ↑ Ritningen deraf kan ses i Peringsch. Mon. Upl. Sect. 1. c. 2. p. 151. 152. 156.
- ↑ Sådane gårdar eller ringmurar, som inneslöto de gamles offerställen, kallades Kättar eller Kedior och Skid-gårdar eller Plank: de kallades ock Ormar eller Drakar, efter de slingade sig i rundel, hälst när de woro af sten och omkring Konunga-hus eller Jungfru-burar (v. post. c. 8. §. 20. cfr. Peringsch. L. c. p. 148.):
- ↑ Ad. Brem. L. c. Ar. Hvid. in prol. de Relig. Pag. Joh. Magn. Hist. Sv. Goth. L. 4. c. 3. Peringsch. Mon. Upl. Sect. 1. c. 2. p. 156.
- ↑ Peringsch. L. c. p. 146.
- ↑ Alb. Cranz. prol. in Hist. Sv. Goth. Ar. Hvidfeldt. in prol. de Relig. Pag.
