Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/243

7. Cap.

1.

Så länge som Samfund warit på jorden, så länge hafwa Lagar warit; ty utan ordning kan ingenting bestå. I äldsta tiden dömde hvar och en husfader öfver sine anhörige efter sit begrep och naturliga billighet: Sedermera, då flera hushåll sammanwuxo til större kroppar, som kallas Riken, war strax någon almännare Fader, någon Konung eller eljest wördad Man omtänkt, at skaffa almännare Lag til hela Samfundets trygghet innom sig sielf: En sådan Lag tillade man gerna någon omedelbar Gudomlig uprinnelse, på det han högre skulle anses af en obänd menighet och Lagstiftaren äga större myndighet, som en Man, hvilken hade til at giöra med något öfvernaturligt wäsende^[1].

↑ Förut är berättadt (c. 2. §. 4. in not.), huru de gamle Scythers och Göters lagstiftare Zamolxis lät giöra sig en kula under jorden och inbillade sit folk, at han hade den Gudinnans förtroende, i hvilkens sköte han således allom owetterligaren bodde i tre åhr: han styrkte dermed öfvermottan sin Lära och han blef sielf hållen för en Gud (v. Causobon. Comment. in Strab. cfr. Hesych. Lex. apud. Lund. Zamolx. c. 4. §. 3.). Samma berättelse har et gammalt perme-Manuscript af wår Lag, som säjer at Samoldius skipade Lag med mycket snille, at sedan han warit träl hos Pythagoras på Sam-ö, kom han frigifven til de gamle Göters Alshärjar-Ting, at han war odödelig och at han giorde goda inrättningar för Konungar och Höfdingar i Svidiot (Stora Sverige). cfr. Diogen. Laërt. de vit. dogm. & apopht. Philos. L. 8. de Pythag. Äfven så dölgde sig Minos på Öen Creta i et bärg eller jordkula hvar gång han wille utgifva ny Lag: han gick dit in hvart nionde åhr, at tala med Jupiter, sade han, om folkets angelägenheter (v. Valer. Max. L. 1. c. 2. Strab. Geogr. L. 16.). Zoroaster bland Perser och Bactrianer skyllade sine Lagar på den store Oromasis, Trismegistus i Egypten på Mercurius, Lycurgus i Sparta på Apollo, Draco och Solon i Athen på Minerva, Numa i Rom på Ægeria, Mahomet på öfver-Ängelen Gabriel &c. (v. Diod. Sic. Bib. æ. Marsil. Ficin. arg. in min. Plat. C. Lund. Zamolx. c. 5. §. 21.) Men ingendera med all sin konst har kunnat härma Moses, som hade den nåden, at emottaga sin Lag och myndighet af den Alsmäktiges egen hand.

[1] Förut är berättadt (c. 2. §. 4. in not.), huru de gamle Scythers och Göters lagstiftare Zamolxis lät giöra sig en kula under jorden och inbillade sit folk, at han hade den Gudinnans förtroende, i hvilkens sköte han således allom owetterligaren bodde i tre åhr: han styrkte dermed öfvermottan sin Lära och han blef sielf hållen för en Gud (v. Causobon. Comment. in Strab. cfr. Hesych. Lex. apud. Lund. Zamolx. c. 4. §. 3.). Samma berättelse har et gammalt perme-Manuscript af wår Lag, som säjer at Samoldius skipade Lag med mycket snille, at sedan han warit träl hos Pythagoras på Sam-ö, kom han frigifven til de gamle Göters Alshärjar-Ting, at han war odödelig och at han giorde goda inrättningar för Konungar och Höfdingar i Svidiot (Stora Sverige). cfr. Diogen. Laërt. de vit. dogm. & apopht. Philos. L. 8. de Pythag. Äfven så dölgde sig Minos på Öen Creta i et bärg eller jordkula hvar gång han wille utgifva ny Lag: han gick dit in hvart nionde åhr, at tala med Jupiter, sade han, om folkets angelägenheter (v. Valer. Max. L. 1. c. 2. Strab. Geogr. L. 16.). Zoroaster bland Perser och Bactrianer skyllade sine Lagar på den store Oromasis, Trismegistus i Egypten på Mercurius, Lycurgus i Sparta på Apollo, Draco och Solon i Athen på Minerva, Numa i Rom på Ægeria, Mahomet på öfver-Ängelen Gabriel &c. (v. Diod. Sic. Bib. æ. Marsil. Ficin. arg. in min. Plat. C. Lund. Zamolx. c. 5. §. 21.) Men ingendera med all sin konst har kunnat härma Moses, som hade den nåden, at emottaga sin Lag och myndighet af den Alsmäktiges egen hand.

[1]