Den här sidan har korrekturlästs
Critiquer wäntar jag mig af begge slagen: Den böcker skrifver, måste låta sig nöja, at både half- och hel-Lärde, Partiske och Oweldige, Lustige och Alwarsamme, Grofve och Höflige, Dumme och Kloke fälla deröfver sina omdömen[1]. Jag skall altid wörda en förnuftig och wänlig påminnelse, som har Sakens uplysning til sit enda syftemål; men skulle mig giöras någon af annan art, lär jag den ej besvara, utan med tysthet och det förakt man bör hysa för oanständigheter: Man får då se hvilkendera winner den ädelsinte Läsaren på sin sida: Jag underkastar mig med nöje det Almännas Domstol, som sällan eller aldrig bedrager sig, och som är den Ende, til hvilken en Bok med säkerhet kan wädja. Stockholm den 24. Dec. 1746.
- ↑ cfr. D. F. Hoheisel. Ungrund der Einwurffe wieder seinen Tractat de Ideis in Leips. Act. Erud. p. 122.
