Den här sidan har korrekturlästs
sedan Odens Drottar i Sverige wunnit så stor myndighet, at de blifvit ansedde för Gudomlige, så svor man mäst för Rätten sålunda: Hielpi sva Freyr som Niordur ok hin almakte As[1] eller Hielpe mig så wisst Frey[2] och Niord[3] och den Alsmäktige Gud[4], hvilken Ed ock brukades i Norrige, som i Lagar och seder ej bör åtskiljas från Sverige i de äldsta tider.
9. De brotsliges straff woro skarpa och gingo så wida, at äfven feghet eller rädhoga i fält[5], som war en stor skam[6], straffades med döden[7]: Högre brott, som förräderi, rån, almän fredsförstöring och stora nidingswärk[8] kunde ej få Konungens och Högste Domarens Nåd eller med böter förlikas; ty kallades de Urbota-mål[9]. Böter
- ↑ Stiernhök de Jur. Sv. Vet. p. 28.
- ↑ Guden Freys namn blef uptagit igen, sedan Frey eller Ingue-Frey i Upsala, Odens Soneson, blifvit för-Gudad.
- ↑ Niord Ingue-Freys Son blef ej sämre: Ingue kallades efter Frey, (en klar himmel) Wikinge-Guden, den senare efter Niord, Wattu-Guden. v. supr. c. 5. §. 11.
- ↑ Et slags Ed, hvarmed man brukade rena sig från Mans-bot, kallas i gamle Götske Lagar, i synnerhet den Saliske, Chrenecruda, hvilken K. Childebert i Frankrike afskaffade a. C. 595. (cfr. Eccard ad L. Sal. Du Cange de Chrenecruda. Heinecc. El. J. G. T. 2. §. 260.) De, som ej förstådt wår gamla Götska, som ej annat är, än Renings-Grud eller Wärjemåls-Ed.
- ↑ Man hängde Förrädare och dränkte Poltroner, säger Tacit. de Germ. c. 12. p. 76.
- ↑ cfr. Cic. de fin. 2. 30. de Epamin. it. LL. Sal. Tit. 33. c. 5. Ælian. Var. Hist. L. 12. c. 23.
- ↑ Cfr. Tacit. de Germ. c. 12. p. 76.
- ↑ Sådana kallades ock sedan Edsöres brott, det är egenteligen brott mot den Ed man svurit sin Konung eller Fädernesland.
- ↑ Sternhök. de Jur. Sv. & Goth. Vet. p. m. 319.
