Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/266

Den här sidan har korrekturlästs

sådan kallades Man för sig[1] och sådane woro sielfva stammen af Landsens Invånare. Bland desse Odalsmän giordes åtskillige til Jarlar[2] eller Herser[3], som i wår tid kallas Grefvar[4] och Baroner[5]:

  1. J. Wilde. Förber. p. 33.
  2. Jarl will säja så mycket som en af Landsens Äldste, hvilke altid fordom togos til förmän och anförare för andre (cfr. Sudermanna-Lag. Kon. B. Westmanna-Lag. Helsinge-Lag. &c.). Det kommer af Ahr, Åhr, Aril, Elle eller ålder (Arngr. Jon. & Resen. in addit. ad Jus Aul. Dan. p. 712.), hvaraf också Ear, Ahra, Ährlig är kommit, från hvilka Spelman i sit Lexicon leder ordet Jarl. I Engeland hafva Jarlar altifrån Danska tiden hetat Earles, Ealdermán eller folksens Äldste. En Jarl hade mäst fyra Herser under sin befalning. v. J. Pryz. Jus Publ. Svio-Goth. Jarle-namnet gick i Sverje tillika med 14:de Seculum til ända.
  3. Her-ser af Hár (Exercitus) eller Hárad (Territorium) och Ser, Sera, Sira, et gammalt Götskt och Isländskt ord, som betyder Herre (v. Verel. ad Herv. p. 157. C. R. Berch de Baron. dign ap. Svec. Ups. 1728.), hvaraf det Franska Sire är kommit. Herse war näst Hertig och Grefve. v. Nordske Hird-Skra. c. 18. När K. Olof Tryggeson wille giöra Erling Skalgson til Jarl, sade han, at hans Förfäder warit Herser, det wille ock han wara (Sturl. T. 1. c. 6t3.). I 13:de Seculo tycks Herse-namnet hafva gådt ut i Sverige. v. C. R. Berch. L. c.
  4. Grefve har samma ursprung som Jarl, af det gamla Tyska och Götska ordet Graw, grå (Canus, Senior) v. G. J. Vossius de vitiis Serm. L. 2. En gråhårig Hedersman bland folket.
  5. Baron, som eljest hos oss kallas Fri-herre, menas wara kommit af det Græska ordet βαδις (gravis, fortis, stark) v. Isid. L. 9. c. 4. Hirt. de bell. Alex. &c.; men ordet är än mindre främmand: det gamla Tyska och Götska Barin, Barum, betyder liksom det Spanska Varon, en wäpnad Man, en ypperlig Man. (v. L. L. Ripuar. Tit. 58. §. 12. L. L. Norv. Tit. Landsleye. c. 48. Eric. Ups. Hist. Sv. L. 3. p. 68. Chron. Svec. MS. ap. Loccen. Ant. S. G. L. 2. c. 11. cfr. Besold. de Com. & Baron. c. 4. §. 16.): det kommer af Bardas eller Bárjas (strida) eller wärja (försvara) liksom Wäringar, Baranagi, Baringi, Guaringi &c. v. Ol. Cels. Monum. in Act. Lit. Svec. Ups. de Barangis.