Den här sidan har korrekturlästs
folket förbehöll sig dock derwid sit fria wahl, hållandes sig likwäl inom gamla Konunga-ätten, hvilken troddes herstamma från Gudarne: Så at om en yngre Broder eller Släkting hade til Riksstyrelsen tienligare egenskaper, än en äldre, så blef han ock den samme föredragen[1]; Detta Efterträdelse-Sätt hade fölgt med Svear och Göter altutifrån Gamla Scythiska bygden[2].
23. Et sådant med Arfsrätt blandadt wahl skiedde på almänt Ting[3] eller Borgar-Ting[4], en
- ↑ cfr. J. Wild. Förb. p. m. 51.
- ↑ cfr. Herodot. L. 4. c. 5.
- ↑ Med tiden, då Svea- och Göta-Riken stadgat sig under Upsala-Öfver-Konung, hölls altid Konungawalet wid Mora-stenar på Mora-äng wid Mora-by ej långt från Upsala. Början dertil skall wara giord i K. Inges tid (v. Wexion. Descr. Svec. & vit. Ing.). Desse stenar woro, som på en gammal Dom-Plats, efter wahnligheten tolf, med en stor rund högre sten midt uti. I sednare eller Påfviska tiden har man ritat i desse stenar: I en af dem en Konunga-bild med et Riks-Äple i handen; I en annan K. Erichs af Pomern åminnelse eller de orden: A. D. 1386. electus est in Regem Sveciæ in hoc loco Illustriss. Norvegiæ Dominus Ericus Pomeranus: Ofvanför står S. Erics hufvud med de orden: in nom. Patr. Fil. & Spir. Sancti & in honorem S. Erici: I en annan K. Carl Knutsons åminnelse eller A. D. 1448. d. 28. Junii electus est Nobilis Vir D:us Carolus Canuti miles natione Svecus in Regem Sveciæ: I en annan finnas runor uthuggne, hvarföre han menas wara ditflytt från et annat ställe; men ingen af dem tycks wara äldre och märkwärdigare, än en, uti hvilken finnas uthugne trenne kronor, som Sveriges urgamla och enskylta wapn (v. J. Törner Diss. de Mora-sten. Ups. 1700.). Flera ställen i Scandien äro också bekanta som wahnliga för Konunga-wahl: til ex. Tings-högarne wid Lund i Skåne, af hvilka den förnämste är Lybers eller Lyd-bergs (af Lyd, Lid, folk) hög, der Skånske Konungarne fordom wahldes. v. Diss. sub Kil. Stob. de Num. & Sigil. Lud. p. 21. &c. ap. Sv. Bring. Mon. Scan. P. 1. §. 6. in not.
- ↑ cfr. Sturles. T. 2. p. 314.