Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/279

Den här sidan har korrekturlästs

kyrkor[1], hvilket förmodeligen ej skiedt, om dessa Minnesmärken dem Christnom tilhört[2]. På de äldsta mynt finner man ock runor med Anglo-Saxiske bokstäfver blandade. At Ulfilas, Göternes Biskop i Mæsien och Thracien wid pass. A. C. 369. först påfunnit dessa Runor, är äfven så ogrundadt[3]: Man wet wäl, at denne Biskop skaffade sit folk nye bokstäfver; men han skapade dem ej allena af de Græske och Latinske, utan ock af wåra runor[4], och dessutan tiugusex til antalet, hvaremot wåra af ålder ej warit mer än sexton[5] och i en hel annan ordning, än de Ulfilanske.

  1. ↑ Som Upsala, Waksala och mångfaldiga flera. v. Er. Benz. Coll. H. P. c. 1. §. 14.
  2. ↑ Er. Benzel. Coll. Hist. Patr. c. 1. §. 14.
  3. ↑ Verel. Runogr. S. p. 10. 11. Er. Benz. L. c. c. 2. §. 16. Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 15.
  4. ↑ Ulfilanska Alphabetet war sådant: 𐌰.𐌱.𐌺.𐌳.𐌴.𐌵. 𐍆.𐌲.𐌷.𐌹.𐌾.𐌻.𐌼.𐌽.𐍉.𐍀.𐍁.𐍂.𐍃.𐍄.𐌸.𐌿.𐍅.𐍈.𐍇.𐌶. cfr. Lib. Argent. in Biblioth. Ups. it. And. Söderman. diss. de Ulfila. Ups. 1700.
  5. ↑ Dessa äro wåra Runor: ᚠ• (F.) ᚢ• (U och V. wåre Fäder brukade ock at genomstinga denna Rune på detta sätt ᚤ och då betydde hon Y.) ᚦ• (Th. denna bokstaf war infödd Götisk och är nu ej mer i bruk, utan hos Engländerne: Ett genomstunget ᚧ• betydde D.) ᚬ• ᚮ• ᚬ• ᚫ• (O.) ᚱ• ᛦ• ᛧ• (R.). ᚴ• (K. och G. men egenteligen betydde et genomstungit ᚵ det samma som G.) ᚼ• (H. eller Sh. eller Ch.) ᚾ• ᚿ• (N.) ᛁ• (I.) ᛅ• (A. och Æ.) ᛋ• (S.) ᛏ• (T. och D.) ᛒ• (B. och P.) ᛚ• (L.) ᛘ• ᛘᛙ• (M.) ᛦ• (Au eller Ö.) Sådana woro nu de gamle Svears och Göters som almänt brukades och woro tilfyllest för deras språk; men så hade de ock dertil tre sammansatta Runor: ᛮ᛫ (Al.) ᛯ᛫ (MM.) och ᛰ᛫ (T.T.) hvilka dock sällan brukades, utan i räkning. Hvar och en Runa hade ej allenast sit namn, utan ock sit minnespråk, som så lydde: ᚠ᛫ kallades Frey eller Fä, hvartil sades: Fä frenda rogur. Det är: Fä eller ägendom är Fränders träta. ᚢ᛫ hette Ur. Ur er werste wäder: Urwädret är af alla wärst. ᚦ᛫ Thor eller Thuss. Thuss kletta ibui: Thussarne bo i bärgen. ᚬ᛫ ᚨ᛫ Os eller Oden: Os leker i widi: Källan leker i hafvet; eller Os i hwarje aa: Os i hvar å. ᚱ᛫ Reid. Reid hesta Sprengur: Ridande spränger hästen. ᚴ᛫ Kön: Kön i kötte werst: Bölden är wärst i köttet. ᚼ᛫ Hagel. Hagl er kalda korn: Hagel äro kalla korn. ᚾ᛫ Naud. Naud tungr kostr. Nöd är tung kost. ᛁ᛫ Is. Is er Bro bredast: Is är bredaste broen. ᛅ᛫ Ar. Ar gunna gamman. Åhrswäxt är Bondens frögd. ᛋ᛫ Sun. Sun Skya skioldur. Solen är skyarnes Sköld. ᛏ᛫ Tyr. Tyr enhändter As: Tyr är en Enhändt Gud. (Edd. Isl. Mythol. 29. säger, at Fenris-Ulfven bet handen af Tyr. Man ser således, at detta minnesspråk är från Hedendomen.). ᛒ᛫ Biark. Biark Lunda Fägurd: Biörken är lundars fägring. ᛚ᛫ Laugur. Langur er Landa belti: Lögern, Mälaren (eller ock Hafvet) är landets bälte. ᛘ᛫ Madur. Madur er Moldar auke: Menniskian är mullens förökelse. ᛦ᛫ Aur. Aurmadur Tingsakur: den rike har altid at giöra på Tinget. De tre tillagda eller hopsatta Runor ᛮ᛫ ᛯ᛫ ᛰ᛫ kallades Aurlaugur, Twimadur och Belg-Thor. Om alt detta ses Verel. Runogr. S. c. 7. §. 7. p. 25. 28. &c. Andr. Gudm. Lex. Island. &c. &c.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/279&oldid=426612”