Den här sidan har korrekturlästs
blandades med Latinske bokstäfver[1]. Wid Hedendomens slut eller i tionde och elfte Seclerne begynte Runorne att afläggas i almänna eller Kungeliga skrifvelser och Lagmans-domar, då Romerska stylen i deras ställe infördes[2], som syns af den tidens mynt[3]: De Christne Lärare woro dertil orsaken[4] af fruktan för trulldom och hedniska lämningar[5], i synnerhet S. Sigfrid, en Engländare, som framdeles skall berättas[6]; men så blefvo dock Runorne i bruk hos menige Man, särdeles på Runstenar och Runstafvar, i någre hundrade åhr derefter, och ännu i wår tid brukas de af Allmogen[7] längst up i Dalarne[8].
- ↑ Et prof af denna blandning kan ännu ses på en grafsten efter en wid namn Biörn på Botkyrke-kyrkogård wid pass 2 mil från Stockholm.
- ↑ Örnhielm Hist. Eccl. L. 4. §. 2.46. Georg Horn. in præf. ad Boxhorn Orig. Gall.
- ↑ Man finner likwäl, at mynt med Runor blifvit brukade intil ellofte och tolfte Seclerne. I Skåne har man funnit i jorden Danske Konungen Sven Estridsons, som blifvit slagit i Lund. v. Act. Lit. Svec. Ups.
- ↑ Ännu ser man likwäl en Funt eller Dop-sten i Kareby kyrka i Bohus-Län, hvarpå tydeliga Runor ännu finnas. v. J. Ödman. Descr. Bohus. p. 150. En dylik fins sönderslagen på Norums Kyrkiogård. v. Id. p. 180.
- ↑ Det är ej underligt, at så få böcker äro fundne med Runor skrifne, sedan de alla i början af Ettusende-talet på Kungelig befallning blefvo upbrände, hvarmed man trodde giöra Gudi en tienst. v. Georg. Horn. in præf. ad Boxhorn. Orig. Gall. ap. Er. Benz. Jun. Peric. Run. Ups. 1724.
- ↑ Verel. Runogr. S. c. 4. Schroder. præfat. Lex. Lat. Scand. &c.
- ↑ Er. Benzel. Coll. Hist. Patr. c. 1. § 14.
- ↑ Dalkarlarne bruka dem ännu til Bomärken och tekn på trän i skogen. De känna dem likså wäl, om icke bättre, som wåre nu brukelige bokstäfver, dem de kalla Signets bokstäfver. v. Er. Benz. Coll. Hist. Patr. c. 1. §. 14.
