och stackot som en wanlig yx, då hon ej allenast liksom svärd ständigt fördes i handen[1], utan ock brukades på långt håll, at kastas[2]: hon kallades då Hand-Sax[3] och war et af de mäst brukeliga wapnen til häst[4]. I skiutande med Båga woro de gamle Scandianer liksom deras Fäder Scytherne mycket förfarne[5]: Pilar kallades Arf[6], Urf eller Aur[7] och skulle en wäl utrustad Soldat hafva trettio sex sådane i sit koger[8]. Båge-skytter woro icke Ryttare, utan Fotfolk[9], som så hårdt kunde skiuta, at pilen ofta gick genom en sköld[10]. Man brukade också Slungor, at kasta sten med[11], och som Spiut och Kast-Spiut, utan yx på ändan, allenast med en järnpigg[12], Sax[13], Ryting eller Måker[14], et slags dart, Strids-hammar, en hammar med
- ↑ Scheffer. not. ad Hist. Götr. & Rolf. p. 122.
- ↑ Sidon. de Goth. L. 4. ep. 20. ap. Loccen. L. c.
- ↑ Sturl. Vit. S. Olai p. 300.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 6. p. m. 33. Procop. Hist. Goth. L. 1. p. 214. ed. Grot.
- ↑ Tacit. in Germ. de Fen. ap. Loccen. L. c. Eric Upsal. Hist. Svet. L. 1. Sax. Gr. L. 5. p. 93.
- ↑ Arrov äro också pilar kallade i Engeland (v. Camden. Britan. p. 246. & Sommer. in not. ad Gloss. Teut. Lispii) och Yrsæ alla slags wapn och äfven ägodelar (v. Freher. in not. ad Decalog. Vet. Lingu. Anglo-Sax.). Som wapnen fordom woro förnämste ägendomen, så är ock alt det barnen så efter föräldrarne hos oss kalladt Arf. v. Ol. Magn. rer. Septent. L. 8. c. 2.
- ↑ Loccen. L. c. it. Lex. Jur. Sveo-G. Chron. S. Olai &c.
- ↑ Helsinge-L. Ärfda-B. c. 14. &c.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 6. p. 33. 34. Procop. Hist. Goth. L. 1. p. 214.
- ↑ Fragm. præl. Bravall. it. Joh. Magn. L. 8. c. 9.
- ↑ Tacit. L. c.
- ↑ Tacit. L. c.
- ↑ Sax war et litet hand-gevär: namnet bärs än af wåra klipp-wärktyg. Somlige mena, at hela Saxiska folkeslaget deraf fådt namn (J. J. Mascov. Gesch. der Teutsch. L. 6. §. 2.), som ej är så olikt och kan wara skiedt altifrån Scythiska bygden; men så är ock möjeligt, at detta wapn blifvit kalladt efter folket, som det mäst brukat.
- ↑ Verel. ad. Herv. p. 7.
