gammalt folk[1]: dessutan hölls han i et annat mål länge för barn; Lusten til könet fick ej insteg hos honom förän lemmar och senor woro stadige[2]. Gossar och flickor blefvo så wahnde til at lefva menlöst ihop hela tiden til en wiss ålder[3], at de sedan ej blefvo så besvärade af de retelser, som i wår tid mer befrämjas genom skienheliga hinder och falsk ärbarhet. Upfostringen war ock derutinnan förträffelig, at ingen åtskilnad giordes mellan förnämare och ringare barn, så at en Konungs-Son och en Torpares fingo följas åt i lika öden och stallbroderskap[4], til dess Ämbeten dem åtskilde: När den förnäme derigenom afhölls från högfärd eller et förgiftigt nöje, at se sig wara öfver andre, så tilwäxte hos den ringare en wiss ädelmodighet, som bibehöll tillika med kärleken för Öfverheten hela folkeslagets Frihet.
22. Mycket woro Nordiska folken begifne på Fiskande, hvartil deras Siölefverne gaf dem anledning; men de älskade också Weidi[5] eller jakt[6], som giorde en stor del af deras lifs uppehälle, warande deruti så färdige, at fastän någre af dem icke hade råd til järn, utan i det stället brukade ben-beslag på sine pilar[7]; skaffade de sig likwäl rundeligen wildt til kläder och föda[8]. De funno ock deruti sådan ro och wore så outtröttelige, at man undrat huru et Släkte, som eljest nog älskade sömn och orklöshet, så mycket kunde möda sig i skogen och hata hvilan[9].
- ↑ cfr. Pompon. Mela. L. 3. c. 3.
- ↑ Tacit. L. c. c. 20.
- ↑ Cæs. de Bell. Gall. L. 6. c. 21. cfr. Herodot. L. 1. 2. & 4. de Massaget, &c.
- ↑ Tacit. L. c. cfr. Hist. Heraud. & Bos. p. 3. 4. Torsten Wik. Sag. p. 114. &c. v. supr. c. 4. §. 8. in not.
- ↑ Så kallades Jakt på gamla språket; men i Tyskan är detta ordet mer bibehållit, än i Svenskan: Egenteligen betyder Wed det samma som Skog: Hol-weden, Ti-weden &c. är så mycket som Hol-skogen, Ti-skogen &c.; men i wår tid har ordet endast fäst sig wid sönderhuggna trästycken.
- ↑ Tacit. L. c. c. 15. p. m. 93.
- ↑ Tacit. L. c. ap. Grot. prol. p. m. 56.
- ↑ cfr. Sturl. T. 1. in Ol. Har. c. 96. p. 519.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 15.
